Under 2022 avled 61 personer i samband med skjutningar. Samma år avled 227 personer i samband med vägtrafikolyckor. 2021 avled 23 070 personer på grund av cancer. 2022 anmäldes 36 019 fall av misshandel där den utsatta var bekant med gärningspersonen, det vill säga våld i nära relation. Tio personer dödades av sin partner samma år. 

Vi kan förnuftsmässigt ta in statistiken och förhålla oss till den. Vi inser att nästan fyra gånger så många avlider på grund av trafikolyckor än av skjutningar. Men förnuftet har sina begränsningar. Det är inte första hand trafikolyckor vi oroar oss för när känslorna får styra. 

När hörde du ordet risk senast? Några timmar eller någon dag sedan? Ordet risk är flitigt använt att de flesta av oss hör det flera gånger per dag. En bidragande orsak till det är att ordet går att definiera på flera olika sätt. Forskare vid Göteborgs universitet studerade exempelvis för några år sedan ett tjugotal olika myndigheters webbsidor och hittade då 14 olika definitioner.

Det bidrar till att göra ordet luddigt. Men även i vardagsspråket använder vi ordet på flera olika sätt. Forskarna i Göteborg identifierade fyra lika betydelser. Den första som en ”potentiellt oönskad händelse”, till exempel att ishalka är en risk. Det andra som en ”möjlighet till en oönskad händelse”, till exempel att det finns en risk att ramla. Det tredje som en orsak till ”en oönskad händelse”, till exempel att rökning är en risk, eftersom det kan orsaka cancer. Det fjärde som sannolikheten att en fara skall inträffa, exempelvis att risken att insjukna i en viss cancersjukdom är 1 på 10 000.

När vi hör ordet risk är det dock inte alltid vi försöker analysera vilken betydelse det getts eller hur risken ska graderas. Ordet risk ger snarare upphov till en omedelbar känsla – inte sällan oro.

För ett år sedan skottskadades en kvinna och ett barn vid en lekplats i Årby i Eskilstuna i samband med en skjutning mot en grupp unga män. Det är långt ifrån den enda skjutningen i kommunen på offentlig plats det senaste året, men det är hittills det enda skjutningen där personer som råkade befinna sig i samma området skadats. 

Att det inte skett fler gånger handlar dock mer om tur än skicklighet. Eller som polisen säger till SVT Sörmland (24/8): ”Senaste året har sett illa ut. Vi har många exempel på skjutningar där allmänheten har befunnit sig. Det är en förhöjd risk för allmänheten, något annat har vi inte gått ut med.”

Men hur ska man tolka polisen budskap om en förhöjd risk?

Är det farligt att vistas i Eskilstuna eller är det mer en känsla man lätt kan få när man läser polisens uttalande? 

Hur sannolikt är det att man riskerar att bli skjuten? Här skulle man kunna be en statistiker göra avancerade beräkningar som bland annat baseras på fakta från tidigare skjutningar, hur många människor som bor eller befinner sig i Eskilstuna. Till slut skulle man få en siffra som visar hur många människor i allmänheten som riskerar – det vill säga kan men inte säkert kommer – att skjutas om nuvarande trend håller i sig.

En sådan siffra skulle alltså kunna hjälpa oss att få lite perspektiv särskilt om den sattes i relation till sannolikheten att råka ut för andra faror som till exempel bli utsatt för våld i en nära relation, vara med om en trafikolycka, drabbas av olika sjukdomar som cancer, hjärt- och kärlsjukdomar eller stroke. 

Men precis som i exemplet ovan skulle den inte nödvändigtvis dämpa oron. För rädslan att råka ut för något handlar inte bara om siffror och sannolikhet.

Alla vet att livet har sina upp- och nedgångar. Vi inser redan i barndomen att sjukdomar och olyckor drabbar blint. Vi lär oss därför att leva med vetskapen om dem. Även om få tror att de själva eller någon närstående ska blir sjuka eller skadade i en olycka. Därför är inte oron så stor förrän något inträffar. 

När det gäller skjutningarna är oron svårare att hantera. Att någon medvetet väljer och kan skjuta mitt ibland oss: i en lekpark, in i en lägenhet, utanför en skola, på järnvägsstationen eller på vägen till mataffären, påverkar något grundläggande i vår syn på samhället och urholkar vår grundtrygghet. 

En nyhet om att en person blivit skjuten bidrar därför till att skapa mer oro för den egna säkerheten än en nyhet att en person blivit påkörd av en bil och avlidit på samma plats. 

Därmed blir också skjutningarna en större samhällsfråga än den skulle bli om vi bara förnuftsmässigt tittade på statistiken. 

Vi kommer inte undan känslorna i samhällsdebatten. Vi kommer aldrig robotmässigt rada upp fakta och statistik och fatta beslut på dessa underlag. Men ibland undrar jag ändå om inte debatten skulle må bra av lite mer fakta och sannolikhet. Att polisen, som i fallet ovan, inte bara konstaterar att det ”finns en förhöjd risk för allmänheten” utan faktiskt försöker sätta in det i ett sammanhang så att våra känslor inte kan rusa i väg med oss lika lätt. Här har vi i media ett extra stort ansvar. Att ställa frågor, förklara och sätta in skeenden i relevanta sammanhang.

Emma Wange är politisk redaktör för Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning (oberoende liberal)