Regeringen vill slå den kriminella gängekonomin i spillror. Det är ingen dålig ambition.

Gängbrottsligheten i Sverige måste pressas undan. Så är det. Kriminella ligors knarkhandlande, uppgörelsemördande, hot- och bedrägeriverksamheter, organiserade välfärdsbrotts är betydande samhällsproblem som ska tas på stort allvar. Dessa skurkar förstör, skadar och dödar. Det slår även mot människors känslor om otrygghet, den hedersam företagsamhet och människors liv raseras av bedragare och mördare.

På onsdagen (31/1) berättade en moderat skara om det som kallas Sveriges första strategi mot organiserad brottslighet på en presskonferens. Avsändaren var statsminister Ulf Kristersson, finansminister Elisabeth Svantesson och inrikesminister Gunnar Strömmer. Men hela regeringens underlag, M, L, KD och SD fick åt sig äran på en annan presskonferens dagen efter (1/2). 

Oavsett vilken av presskonferenserna man följde, så presenteras i sedvanlig ordning ett virrvarr av talepunkter om vad som gjorts, är på gång, och som regeringen med SD önskar ska ske. Men i detta förvirrningsnummer är den övergripande signalen: Mer ska göras för att motverka kriminellas bedrägerier, välfärdsstölder och utpressningar. Och adressaten för budskapet är de svenska myndigheterna.

Mycket av det som presenterades berör att myndigheterna ska få fler befogenheter att slå mot den kriminella ekonomin. Bland annat vill regeringen att brottslingarnas "vinster" ska gå att plockas lättare. En del av sådana åtgärder börjar gälla redan i sommar, men mer ska komma.

Det handlar om att kunna ta ifrån brottslingarna fastigheter, dyra klockar, pengar, bilar och lite annat som betalats med exempelvis bedrägeripengar. Rätt använt kan sådana åtgärder störa gängens pengaflöden. Kanske kan det också söndra bilden av att det kriminella livet skulle kantas av lyx och flärd, saknas ord här emellanåt lockar unga människor till gängen.

Att regeringen erkänner narkotikan som pådrivande i gängvåldet och vill skjuta till pengar för att bekämpa knarkhandeln är också bra. I diskussionen om skjutvapenvåldet har narkotikans betydelse och samhälleliga skadeeffekter alldeles för ofta uteblivit eller förminskats.

Regeringen varnar även för att föreningar och företag kan infiltreras och utnyttjas av kriminella. Därför vill den att myndigheter och annan offentlig verksamhet dra åt samma håll i brottsbekämpningen och fungera som så kallade "grindvakter" i sin kontakt med olika aktörer. Och visst är det så att noggrann administration kan upptäcka företag som utnyttjas av gäng eller är fronter för annan kriminell verksamhet. Men även myndigheter kan infiltreras av skurkar som då kan manipulera delar av välfärdssystemet till sin fördel. 

Men hela tanken är en påminnelse om att inte allt i brottsbekämpningen måste handla om det som så ofta annars utmärks i regeringens kriminalpolitik: längre och hårdare fängelsestraff.

Och även om en del av de befogenheter som myndigheterna de senaste åren fått, ska få och som nu diskuteras är befogade finns det skäl till att ta sig framåt med försiktighet. När stat, region eller kommun får fler verktyg så kommer de att användas – även i viss utsträckning mot aktörer som inte nödvändigtvis gjort något allvarligt eller medvetet fel. För så är det. Myndigheter kan göra felbedömningar eller gå längre än vad lagstiftarna avsett. Sådant erkänner förespråkare för ökad statskontroll ogärna. 

Den här sortens kontrolliver kan därför slå mot fler än brottslingarna. Flera viktiga allmänintressen, däribland närings- och föreningsliv, kan också drabbas. Hårdare regelverk, tuffare och oftare kontroller kan av hederliga affärsverksamheter uppfattas som företagarfientligt. Är det offentliga inte försiktigt kan sådana ageranden urholka förtroendet för myndigheterna och släcka människors entreprenörsanda.

Vad exakt regeringen vill göra för att motverka att föreningslivet infiltreras av kriminella gäng är dock oklart. Men det finns även i detta skäl till varsamhet. Redan i dag möts föreningslivet av oförstående banker och myndigheter som följer eller överimplementerar hårdhänta regler och lagar. Drar regeringen för hårt i reglaget kan föreningslivet försvåras ytterligare.

God revision och fungerande kontroller kan, om de sker på rätt sätt, försvåra för systematiska lurendrejare. Men regeringen får inte låta kontrollivern ta överhand. Risken är då att den försvårar för bundsförvanter som är viktiga i kampen mot gängbrottsligheten. Bränn inte de broarna.