Om man agerar i tid kan det rÀcka med en förhÄllandevis liten insats för att förhindra en katastrof. VÀntar man tills krisen Àr ett faktum krÀvs betydligt mer för att komma till rÀtta med situationen.
Det gÀller corona, som just nu breder ut sig över Sverige och vÀrlden. Ifall lokala och nationella myndigheter i Kina hade lyssnat pÄ sjukvÄrden som larmade redan i december 2019, hade viruset kanske kunnat kvÀvas i sin linda.
Men vikten av att snarare ligga steget före Àn efter gÀller inte bara pandemier. Det gÀller i lika hög grad klimatförÀndringarna.
Om vÀrldens politiker hade tagit varningssignalerna pÄ allvar flera Är tidigare, sÀg i sluten pÄ 1900-talet, hade det dels inte varit lika brÄttom att fatta beslut som det sedan blev. Dels inte krÀvts lika drastiska ÄtgÀrder.
Men nu Àr det som det Àr, och vÀrldens lÀnder har cirka tio Är pÄ sig att vÀnda kurvan, om inte den globala uppvÀrmningen ska överstiga 2 grader, nÄgot som skulle fÄ förödande konsekvenser för ekosystemen. TyvÀrr ser det inte sÀrskilt ljust ut, Àven om bÄde gamla och unga, med Greta Thunberg i spetsen, gör sitt för att pÄverka makthavare.
Trots det fortsÀtter vÀrldens utslÀpp av vÀxthusgaser att öka. Ledarna för stora lÀnder som USA och Brasilien verkar inte bry sig om klimatförÀndringarna. EU:s medlemslÀnder har visserligen enats om mÄlsÀttningen att göra Europa till vÀrldens första klimatneutrala kontinent 2050, men det finns gott om motsÀttningar inom unionen.
HÀr Àr Sverige pÄ en del sÀtt ett föregÄngsland, vilket Àr illavarslande. Inte för att det Àr dÄligt att vÀlmÄende lÀnder gÄr före, utan för att det Àr uppenbart att Àven vi gÄr för lÄngsamt.
Det blev inte minst tydligt i torsdags, nĂ€r Klimatpolitiska rĂ„det â en oberoende expertgrupp som ska granska klimatpolitiken â publicerade sin rapport för 2020. DĂ€r konstaterades att "inget av mĂ„len i det klimatpolitiska ramverket bortom 2020 kommer att nĂ„s med nuvarande förutsĂ€ttningar och beslutad politik". Det finns alltsĂ„ ett gap mellan den politik som förs och den politik som mĂ„ste föras för att Sverige ska nĂ„ mĂ„let att vara koldioxidneutralt 2045.
DÀrför Àr rÄdets bedömning att regeringens handlingsplan för klimatet inte Àr en sÀrskilt bra karta. NÀr dess vice ordförande, Johan Kuylenstierna, berÀttade om slutsatserna pÄ ett seminarium i gÄr hos tankesmedjan Fores, var en av rubrikerna just "Planen Àr ingen plan".
Det betyder inte att det Àr nÄgot fel pÄ sjÀlva innehÄllet. Planen har hög ambitionsnivÄ. DÀremot Àr det oklart hur det hela ska gÄ frÄn ord till handling, eftersom det saknas konkretiseringar, tidsangivelser, uppgifter om vem som Àr ansvarig för vad och hur resurser ska avsÀttas.
RÄdet skriver vidare att klimatet mÄste fÄ lika stort genomslag i regeringens arbete som budgeten, sÄ att alla politikomrÄden tvingas förhÄlla sig till det klimatpolitiska ramverket pÄ samma sÀtt som till det finanspolitiska.
Sammantaget visar det att bÄde Sveriges nuvarande och kommande regeringar har en hel del att jobba pÄ, om det inte Àven fortsÀttningsvis ska vara stor skillnad mellan teori och praktik i klimatfrÄgan. För att nÄ dit rekommenderar Klimatpolitiska rÄdet att det tillsÀtts en styrgrupp som koordinerar regeringens klimatarbete, som mÄste genomsyra alla politikomrÄden pÄ alla departement, gÀrna med statsministern som ordförande för att understryka situationens allvar.
Det hÄller inte att hela tiden ligga steget efter.