Senkomna undanflykter från Putins medlöpare

Lördagskrönika 5 mars 2022 04:30
Detta är en ledarkrönika. Katrineholms-Kurirens ledarredaktion är oberoende liberal.

Kriget är större nu. Men det började 2014. Putinregimen tog Krim med militärmakt och annekterade den delen av Ukraina. Under våren försökte ”separatister”, understödda och organiserade av rysk militär, erövra två provinser till i sydöstra Ukraina.

De lyckades bara delvis. I bland annat Mariupol, som rysk militär nu är på väg att erövra, slogs de tillbaka 2014. Sedan har Putins militärmakt i mer än sju år hållit igång ett blodigt men lågintensivt krig vid de båda Moskvakontrollerade ”folkrepublikernas” front mot väster.

 

När Putinstyret tog till våld mot Ukraina trappade den också upp propagandan mot demokratierna. Vad gjorde Sveriges Radio då? Nyhetssändningarna på ryska, på internet och via satellit, avbröts 2016. Ryska redaktionen avskaffades. Den hade varit en motvikt mot Moskvapropagandan, innanför och utanför Rysslands gränser.

Sedan har fler tidigare fria medier i Ryssland tystats eller försvagats. Behovet av riktig nyhetsförmedling från demokratier in i Putinväldet har ökat ännu mer. 2018 såg det ut som om nyheter på ryska från Sveriges Radio kunde komma tillbaka, då frågan tagits upp av en utredning om etermedierna.

Men Sveriges Radio har hållit emot. Fortfarande har de ryskspråkiga nyhetssändningarna den programtid som passar Kreml. Noll timmar i veckan. Svagt.

 

Men värre än svaghet är medlöperi med Putinregimen. Det har många hållit på med. I den yttre högern har det varit allmänt. I den yttre vänstern har det delvis fortsatt. 

Ryska fossilpengar, och efterfrågan på skalbolag och dolda kapitalplaceringar, har gett affärsmöjligheter i mindre finkänsliga delar av finansmarknaden. Så även hos affärsjurister, fastighetsmatadorer av Donald Trumps sort – samt de som bygger och inreder jättelika lyxiga ”fritidsbåtar”.

Medlöpare av alla dessa slag har nu, mer brådstörtat än trovärdigt, försökt distansera sig, med senkomna avståndstaganden. 

Till och med Schweiz – där stora, ljusskygga ryska pengar länge hanterats och maskerats – vek sig och anslöt sig till EU:s sanktioner. Det sprattlades lite. Men efter en förintande träffsäker ledarartikel i Süddeutsche Zeitung tog det något dygn innan schweizarna anslöt sig.

 

I storpolitiken förenas trumpianer och putinister i breda gråzoner. I europeisk yttre höger finns utbredd värdegemenskap med amerikansk trumphöger, liksom beundran för och samspel med putinismen. Understöd från ryska regimtroll på nätet förekommer, liksom ryska regimpengar.

Orbánregeringen i Ungern, försvarad på partiledarnivå i svenska SD, är ett exempel. Just nu vågar den inte annat än att ligga lågt och förklara sig solidarisk med alla EU-sanktioner. Men den använder Putinmetoder för att tysta nyhetsmedier och dominera politiken. Den hyllas av trumpianer. Den ville ha kvar Trump i Vita Huset.

 

Franska högerextremisten Marine Le Pen var finansierad med Putinpengar inför förra presidentvalet, och förordades som fransk president av partiledare Åkesson i Sölvesborg. Även hon har nu klämt ur sig ett avståndstagande från Putinregimens erövringskrig.

Det är så det låter just nu från Putinmedlöpare i politik och i affärsliv. Hade det varit allvarligt menat hade det sagts långt tidigare, inte när en pansarkolonn stått i Kievs norra förorter. Hade Åkesson fått den franska president han ville ha hade kommandomakten över de franska kärnvapnen i dag legat hos en Putinlierad nyfascist. 

 

Hos Donald Trump själv blandas motsägande uttalanden om Putin. Geniförklaring ena dagen. Beklagande av kriget andra dagen. Han var som amerikansk president en stor tillgång för Putin. Hans ständiga ström av motsägelser och rena lögner var ett prov på det slags politik där till sist inget hålls för sant, utom den egna maktviljan. En liknande teknik kunde iakttas i de många ryska regimlögnerna under månaderna av uppladdning och hotelser innan det stora angreppet på Ukraina.

I vår lilla svenska ankdamm ville en rad SD-ledamöter belöna Trump med Nobelpris. De stöder Trumpfalangen inom republikanerna, och har just deltagit på hög SD-nivå i dess årliga propagandaevent, som hölls i Orlando. Men Trump själv vill de försiktigtvis inte se som presidentkandidat, fast Nobelpris borde han ju ha fått. Tekniken att säga emot sig själv kan ge utrymme för att ha olika åsikt beroende på vem som lyssnar.

 

När Putin börjat använda våld mot Ukraina 2014 fortsatte han från hösten 2015 med att stödja Assadregimen genom att flygbomba bostadsområden i Syrien. Efter att Aleppo till stora delar lagts i ruiner 2016 skickade SD-ledningen 2017 en partidelegation till den Putinlierade Assadregimen. Jämför detta med Sveriges Radio – och se skillnaden mellan svaghet och medlöperi.

Var finns i dag de riksdagsmän (SD) som var skickebud till Putins blodbesudlade klientregim i Damaskus? Båda är kvar i partiets ledning. Den ene, Martin Kinnunen, sitter i EU-nämnden. Den andre, Markus Wiechel, sitter i utrikesutskottet. 


 
 
 
 
 
 
Ämnen du kan följa