Fler och fler drar slutsatsen: Det går inte att lita på den ryska despotstaten. Det är en insikt som borde kommit tidigare. Före den 24 februari. Före ockupationen av Krim. Men så blev det inte.
De som möjliggjort denna förtryckarstats framfart ska dras fram i ljuset.
En stor del handlar om att många länder länge köpt och fortfarande köper rysk gas och olja. Förutom att det finns klimatskäl att göra sig av med sådant fossilberoende så finansierar det även Putins diktatur. Denna handel borde ha upphört tidigare, men argumentet har stärkts med Rysslands krig i Ukraina. Dessa fossila pengar går direkt in i Rysslands krigskassa.
Klart är även att Putins underhuggare gömmer stulna pengar i västerländska ekonomier. Detta är inte nytt. De senaste åren har flera stora läckor från banker, advokatfirmor och konsultbolag visat hur gangstrar, oljeshejker och andra despoter flyttar sina pengar genom fria ekonomier till skatteflyktsländer för att undvika skatt och insyn.
Det internationella journalistiska nätverket International consortium of investigative journalists (ICIJ) har spridit en del ljus över dessa ljusskygga aktiviteter. I flera artiklar namnges ryska oligarker och andra som gömmer sitt stöldgods i väst. Det handlar om sådana som undanhåller mängder med pengar utifall de skulle hamna i onåd hos Putin. Många är mellanhänder åt honom.
Ska man komma åt dessa skurkar behöver man veta vem det är som hjälper dem att dölja pengarna. ICIJ, och en del andra medieaktörer, har genom åren identifierat dessa möjliggörare. Det är en svärm av konsultfirmor och advokatbyråer som erbjuder komplicerade affärsmodeller för att dölja ägare och vinster. Inte bara åt despoter, utan även andra. Bland annat gangstrars pengar från knark-, vapen- och människohandel.
Tjänsterna ser olika ut och har förändrats över tid. Det handlar ofta om skalbolag, brevlådeföretag och placeringar på hälarholmar i Medelhavet, Karibien och Stilla havet. Pengar placeras ofta i fastigheter. Mycket av det har skett i London. Men även inköp av jetflygplan och jätteyachter är vanliga. Sådana är lättare att flytta om myndigheterna är en på spåren. En del yachtbyggare lär ha tjänat en del på denna efterfrågan.
London har länge varit ett tillhåll för pengatvätt. ICIJ berättar att bland annat den brittiska advokatbyrån Tulloch & Co har slussat ryska pengar till skalbolag i Jungfruöarna, Cypern och Bahamas därifrån. Det görs även klart att den internationella juristfirman Appleby, konsultbolaget EY och en schweizisk advokatfirma hjälpte två ur Putins nära krets, Arkadij och Boris Rotenberg, på olika vis för omkring tio år sedan. Bland annat med att köpa jetflyg, upprätta anonyma skalbolag och att ge råd om skattelagar.
Inom bankväsendet finns de som ser åt andra hållet. Andra har gjort affär på att tvätta pengar. Sådant måste motverkas. De som stjäl och mördar ska inte kunna gömma sina pengar i demokratiska länder. Dessutom skadas och snedvrids marknader av den sortens fiffel. Öppenhet och genomlysning måste vara ledorden. Om detta behöver de i näringslivets lobbygrupper prata mer om och inte ignorera.
En hel del har blivit bättre de senaste två årtiondena. EU och USA har med tiden skärpt upp kraven på banker och bit för bit gjort det svårare att dölja det verkliga ägandet. Men svärmen av mindre nogräknade jurister och bolag finns kvar även om en del trängts undan. Många stater, även inom EU, har tjänat mycket pengar på gömmandet.
Därför är det arbete som journalister gör viktigt. Det sätter ljuset på den bristande uppsikt vi länge haft i väst. Det har gjort det möjligt för en rad tvivelaktiga typer att utnyttja fria länders ekonomiska system.
Avslutningsvis: Det är inte bara i näringslivet dessa Putinvänner finns. I politiken finns det de som urskuldar, bortförklarar och öppet stöttar regimen i Moskva. En del finns i demokratiska länders parlament, andra har tagit sig till regeringsställning. I USA finns fortfarande Trump. I SD:s favoritland Ungern styr Viktor Orbán på en supermajoritet.
I den andra omgången av franska presidentvalet på söndag står det mellan nyfascisten Marine Le Pen och den sittande presidenten Emmanuel Macron. Vinner Le Pen skulle det gynna Moskvas intressen, inte fransmännens.
