Det dödliga våldet var en av de stora frågorna inför valet. I Eskilstuna uppmärksammades de förlupna kulor som en pojke och en kvinna träffades av och överlevde. Mot den sortens hänsynslöshet måste det markeras. 

Polis ska använda de lagar och beprövade metoder som finns för att komma åt dessa skurkar. Civilsamhället ska samla människor för att läka och stärka. Politiken ska möta det med allvarsamhet och inte låta debatten kantra över i ursinne och faktalöshet.

Det där sista har det varit sisådär med. Politiker, både lokalt och nationellt, har ofta lyft enskilda dödsskjutningar eller mordförsök som exempel före en extrem våldsutveckling. Ofta helt utan att konkretisera dessa påståenden.

Slagordspolitik kan verka lockande. En och annan röst extra kan politiker och parti vinna på valdagen. Men löften med liten eller ingen verklighetsförankring kan allvarligt skada förtroendet. Det kan också försura debatt och misshandla lagar som gör mycket bra.

Politiker som vill få en klarare bild av våldsutvecklingen behöver läsa "Det svenska tillståndet" som publicerades tidigare i år. Redaktörer för antologin är kriminologforskarna Amir Rostami och Jerzy Sarnecki. I den finns flera intressanta kapitel och teman författade av forskare med gedigna bakgrunder.

Bland annat lyfter Jerzy Sarnecki svårigheterna att studera våld över tid. Attityder och lagar förändras genom århundraden och årtionden samt att källornas kvalitet varierar. 

Sarnecki ser en tydlig utveckling i siffrorna från dödsorsaksregistret. Under ett par årtionden före 1980 ökade siffrorna över de som dog till följd av våld kraftigt i absoluta tal. Därefter föll det lika häftigt åren därefter. Sett till det dödliga våldet per 100 000 invånare var denna positiva utveckling ännu starkare, och fortsatte till början av 2010.

Den utveckling Sverige nu verkar befinna sig i började då ta form. Den tidigare positiva utvecklingen stannade av och försämrades till 2020, då mätperioden slutar. Det dödliga våldet ska då ha varit på nästan som nivå som 1989. 

Sedan 2005 ska det dödliga våldet ha ändrat karaktär. Andelen våldsbrott med dödlig utgång där ett skjutvapen använts, har över tid ökat. Så kan det bli med mycket illegala vapen i omlopp. Men fortfarande är det vanligare med kniv eller andra stickvapen.

Den sortens dödligt skjutvapenvåld är ofta, men inte uteslutet, knutet till konflikter i kriminella miljöer om narkotika, områden eller påhittade skulder. Men brist på vittnen och samarbete från gängkriminella försvårar utredning. Staten måste visa att den förmår att erbjuda skydd för de som vittnar om den här sortens knarklangarmord.

En betydelsefull bit av information är att antalet personer per 100 000 invånare som lagts in på sjukhus till följd av våld har sjunkit de senaste två årtiondena. Det våld som leder till sjukhusinläggning ser alltså ut att ha minskat sett till befolkningsstorlek, samtidigt som det dödliga skjutvapenvåldet ökat. Politiker, men också medier, måste därför bli bättre på att förmedla den här sortens komplexa bilder, och inte springa på de enkla bollarna. Risken är annars att man ger en förvanskad och alarmistisk bild av verkligheten och driver på människors känslor av otrygghet. Särskilt när liknande mönster finns också i andra länder.

Kriminologdoktorn Lars Westfelt jämför Sveriges utveckling i dödligt våld med några andra länder. Då blir det klart att Sverige länge följt samma mönster som andra jämförbara länder. Sedan 1990-talet har Sverige, Finland, Norge, Tyskland och en del andra haft en nedåtgående trend i det dödliga våldet. Men det senaste årtiondet har den positiva utvecklingen brutits i ett fåtal länder, däribland Sverige. 

Unikt är det kraftigt ökade skjutvapenvåldet i de kriminella miljöerna. Om det är en tillfällig uppgång, eller en ny trend, är svårt att veta. Samtidigt kan politiker och myndigheter inte sitta och häcka. De behöver hitta sätt att dämpa och vända det som nu verkar vara en negativ utveckling. Det handlar om att stoppa inflödet av pengar från knark, bedrägerier och utpressning. Men också hindra nyrekrytering av unga. 

Sedan ska vi inte glömma alkoholdrickandet. Mönstret finns där, och nämns på sina håll i antalogin: Ökad tillgänglighet på sprit och lägre priser har konsekvenser för nivåerna på det dödliga våldet i samhället. Inte skjutvapenvåldet då, men det andra. Tidsperioder av högre alkoholkonsumtion sammanfaller med stort dödligt våld, även om detta samband har försvagats något de senaste årtiondena.

Men alkoholens skador är värda att påminna om. Eskilstuna-Kuriren och Katrineholms-Kuriren grundades båda på ideal om nykterhet. Katrineholms-Kurirens grundare Knut Hellberg såg supandets samhällsskador i barndomsstaden Eskilstuna. De partier och aktörer som i dag vill underlätta för privat alkoholförsäljning och undergräva Systembolaget har skäl att tänka om. Privat spritförsäljning är inte en näringsgren som bör uppmuntras.