Klimatfrågan berör samtliga delar av samhället: Hur saker byggs och produceras. Hur råvaror och produkter konsumeras, återbrukas och återanvänds. Vilka fordon transporterar sig människor med? Vilka bränsle används.
Det innebär att flera delar av politiken måste förhålla sig till klimathoten. Så också säkerhetspolitiken.
Kopplingen mellan klimatförändringarna och ökade säkerhetshot har med åren stärkts. Med ett varmare klimat ökar risken för bland annat kraftfullare orkaner och pandemier. Sådant har konsekvenser för människors liv, hälsa och ekonomi. Coronapandemin är ett aktuellt exempel. Det är konkreta hot som politiker måste hantera.
Högre havsnivåer kan leda till stora konsekvenser för jordbruket, och därmed också livsmedelsförsörjningen. Länder som redan har ofta översvämningar kan drabbas hårt. Medborgare i en del önationer kan behöva omlokaliseras när deras länder bit för bit äts upp av haven.
Där det idag redan finns risker för torka kan det bli värre. Minskad nederbörd och högre temperaturer kan kraftigt försämra förutsättningarna för jordbruk, och det kan drabba människor och samhällen ekonomiskt.
Allt ska inte målas i svart. Handel och nya tåliga grödor kan i viss mån säkra livsmedelsförsörjning för länder som påverkas. Lokala omständigheter som tillgången på grundvatten, politiska förhållanden och ekonomiska förutsättningar spelar såklart roll. Men ett förändrat klimat kan spä på redan existerande politiska spänningar och förvärra konflikter. Extremistgrupper kan också lättare rekrytera i sådana miljöer. Att aggressiva grannstater skulle utnyttja ett sådant läge är inte heller otänkbart.
Med försämrade livsmöjligheter kan det också bli så att en del människor tvingas lämna sina hemländer. En del kommer söka sig till närområdet. Andra kan ta sig till EU och Sverige. Då är det viktigt att de kan ges en fristad även här.
När premiärminister Boris Johnson i veckan diskuterade klimatfrågan i FN:s säkerhetsråd passade han på att saluföra några brittiska klimatframgångar. Hans budskap var att klimatförändringarna är ett hot mot den globala säkerheten och bör adresseras så i rådet.
Rådet har sedan tidigare erkänt klimatförändringarnas påverkan på konflikter i flera länder. Mali och Somalia är två (Politico 23/2). Men när det gäller skarpa formuleringar om klimatets betydelse för den globala säkerheten är rådet försiktigt.
Johnsons framstöt är inte fel. Även om klimatförändringarna drabbar vissa platser mer än andra så är världens länder sammanflätade. Penga- och varuflöden, migration, internationella politiska relationer. Men att föra fram sådant i säkerhetsrådet är meningslöst. För Ryssland, som har vetorätt, övertrumfar landets intressen i fossila bränslen farorna med klimatförändringarna.
Nyligen rapporterades i världspressen men även i SVT Nyheter (21/2) att ett forskarteam funnit ytterligare belägg för att Golfströmmen verkligen är på väg att successivt bli kraftigt försvagad. Den är skälet till Nordeuropas milda vintrar. En försvagad Golfström kommer att förändra klimatet, i bland annat Norden.
Hur och när diskuteras och debatteras flitigt i forskarkretsarna. Men det väsentliga summerar Fredrik Schenk, klimatforskare vid Bolin Center vid Stockholms universitet och SMHI, i SVT-reportaget:
– Det bästa vore att inte rubba detta väldiga system överhuvudtaget.
Visst är det så att världens länder, inklusive Sverige, behöver anpassa sig för ett förändrat klimat. Men det är inte nog. Fossilberoendet måste brytas. Världen behöver ställa om till klimatvänlig el, biobränslen, vätgas. Utsläppen av växthusgaser bör kraftigt sjunka, allra helst ner mot noll. Det kan bromsa den fara som klimatförändringarna utgör för vår säkerhet.
Alla måste då dra åt samma håll. Forskning och näringsliv har sin del. Nya sätt att lagra energi på behöver forskas på och skalas upp. Metoder att minska utsläppen från betongproduktion behövs.
Också politiken ska göra sitt. Prövningar av gruvtillstånd ska inte hastas fram, viktiga natur- och kulturvärden bör inte åsidosättas. Men det är samtidigt viktigt att mineral- och miljölagar inte saboterar och sinkar varje gruvplan. Dessa gruvor kan vara viktiga för att hitta nya fyndigheter av nödvändiga mineraler och metaller för att ställa om till mer el än olja. För EU:s del kan det dessutom minska beroendet av rysk gas och kinesiska mineraler.
Skatt på bensin och diesel är bra redskap. System där det blir dyrare att köpa nya törstiga fossildrivna bilar och billigare att köpa sådana som drivs på biobränsle eller el gör också nytta.
Men sådant möts ofta av gnäll och tjafs, inte sällan från högern. Sverigedemokraterna pekar hellre på andra länders utsläpp, än på vad Sverige ska göra. Senast i höstas lade Moderaterna förslag om att sänka bensin- och dieselskatten. Det är inte seriös klimatpolitik.
Sverige ska göra sin del för att bromsa klimatförändringarna. Då går det inte att säga stopp bara för att det är besvärligt.