Människor kan och ska påverka samhällsutvecklingen till det bättre. Det gäller även de många slags yttre och inre hot som finns mot Sverige och mot det öppna, demokratiska samhället. 

Dit hör cyberattacker mot säkerhetspolitiskt känslig infrastruktur och demokratiska institutioner. Inte sällan från kriminella hackare vars syfte är att utpressa eller på uppdrag av utländsk makt stjäla och sabotera.

Covid-19 är ett exempel på utbrott av farsoter, både lokala och globala.

Många hotbilder är återkommande i Säkerhetspolisens årsrapporter, liksom i Myndigheten för Samhällsskydd och beredskaps (MSB) nationella risk- och förmågebedömningar för 2021. 

Det är verkliga hot som beslutsfattare måste förhålla sig till. Politiker kan stifta lagar och pengar kan skjutas till. Myndigheter ska i sin tur genom väl beprövade metoder, erfarenhet och forskning hantera dessa faror och i den mån det går förhindra.

Därför är det viktigt att medborgare ställer politiker till svars när detta säkerhetsarbete brister. Även som kunder bör vi ställa krav på företag som inte lyckas skydda känsliga kunduppgifter från nätskurkar. 

Företagare som handlar med bolag i diktaturer, såsom i Kina, ska vara försiktiga så att de inte blir till underhuggare åt auktoritära och aggressiva regimer. Detta genom att vara pålästa och inte släta över dessa härskares brott. Och att avstå affär om de riskerar understödja förtryck och förföljelse eller utgöra ett säkerhetshot för Sverige.

Två hot bland andra är ett förändrat klimat och våldsbejakande extremister.

Samhällets olika delar måste förberedas för ett förändrat klimat. Höjda havsnivåer, fler skogsbränder, översvämningar och torka är några högst realistiska framtida konsekvenser. 

Men det handlar ännu mer om att inte förvärra situationen ytterligare. Klimatvänlig el måste produceras och levereras över hela landet så att transporter och industri kan ställa om från fossilt till el. Bioenergin ska inte glömmas bort i den omställningen. Det bör därför läggas skatter på utsläpp, byggas ordentliga cykelbanor och ges förutsättningar för att resa kollektivt. Sådant underlättar att göra klimatsmarta val. 

Men det innebär också att människor tar mer ansvar för sina egna utsläpp. Vi bör fundera noga över konsekvenserna av våra handlingar och välja sådant som inte skadar klimatet. El och biobränsle framför bensin och diesel. Cykel och kollektivt hellre än fossildriven bil. Mindre kött och mer vegetabiliskt. Tåg framför flyg. När fler och fler gör dessa val ger det faktisk effekt, minskar utsläppen och bromsar de allra värsta klimatförändringarna.

Extremisters hot mot demokrati och människor är också reellt. Genom förhärdat och aggressivt språkbruk förstör dessa radikaler det demokratiska samtalet. De som bejakar brutalitet, skrämmer, förstör, skadar och dödar måste bli både motsagda och motarbetade.  

Visst är det så att Säkerhetspolisen ska få nog med resurser och ha rätt arbetsmetoder för att förhindra att extremister begår våld på sin omgivning. Men vi måste också stävja rekryteringen till dessa extremiströrelser.

Socialtjänst och skola behöver kunskap och pengar så att de kan bidra till att förebygga att ungdomar över huvud taget glider in i våldsamma och samhällsomstörtande rörelser. Ett starkt civilsamhälle med mycket engagemang i lokala idrottsförbund, trossamfund och annat föreningsliv är än mer betydelsefullt. 

När vi verkar på nätet bör vi vara noggranna och källkritiska. De som delar vidare konspirationsteorier och antidemokratisk retorik riskerar att understödja rekrytering, radikalisering och samhällshat bland andra.

Men det går inte att stanna vid det. Alla bör gå in för att vara motståndskraftiga och säga stopp och nej till extremt språk. Det innebär att man i sin vardag funderar på hur man pratar om och med andra. Att man säger ifrån när någon bland vänner, familj och bekanta passerar anständighetens gränser. Detta blir särskilt viktigt i sociala medier där hat och lögner sprids snabbt.

Det gäller i än högre grad politiker. Hur de pratar och bedriver politik påverkar människor mycket. De har därför ett stort ansvar i att inte anpassa språk eller politik till radikaler och extrema partier.

Den amerikanske demokratisabotören Donald Trump var i sin presidentroll inte bara en säkerhetsfara. Också idag är han en person som högerradikaler världen över ser som en likasinnad. Hans signum är hets och lögn och han har öppna spjäll till vitmaktrörelser och konspirationsteoretiker.

Trump är ett övertydligt exempel. Men hans eftersägare och ideologiska släktingar finns på flera håll i världen. I det regeringsunderlag M och KD söker finns ett SD som uttryckt stöd till Trump. Detta även efter att hetsaren uppviglat till stormningen av Kapitolium i Washington tidigare i år. 

Men sådant verkar inte besvära Ebba Busch (KD) eller Ulf Kristersson (M). Språk och politik anpassas, i stället för att säga ifrån mot främlingsfientlighet och lögner. Kristersson förklarar på ett svepande sätt invandring som en belastning. Busch anklagar Löfvenregeringen för att ha avsiktligt tillåtit stor smitta i samhället, så att många människoliv gått hädan.

Hård debatt hör politiken till. Men inte gränslöst hård. Sådana beskyllningar, och glidningen i "trumpistisk" riktning, hör inte hemma i den. Sverige förtjänar bättre politiker än så.