Socialminister Jakob Forssmed (KD), statsminister Ulf Kristersson (M) och Liberalernas gruppledare Lina Nordquist (L) presenterade regeringens kommande lagrådsremiss om gårdsförsäljning av alkoholdrycker i veckan.
Den som besöker en vingård till nästa vår ska tillåtas köpa med sig ett par flaskor vin. Det meddelade regeringen, med Ulf Kristersson (M) i spetsen, på onsdagen.
Frågan har tröskats många gånger, däribland i tre statliga utredningar. Politiskt har det – av goda skäl – varit mycket knöligt att göra verklighet av ambitionerna att tillåta försäljning av alkoholhaltiga drycker på produktionsplatsen. Det som slarvigt kallas "gårdsförsäljning". Folkhälsan har varit och är en stor orsak till att hålla hårt i det statliga alkoholmonopolet och inte möjliggöra detaljhandelsförsäljning av alkohol hos andra aktörer än på Systembolaget.
Dagens ordning där Systembolaget har ett försäljningsmonopol är en kompromiss, och en förhållandevis välavvägd sådan, mellan allmänhetens intressen vad gäller socialt ansvarstagande samt folkhälsa och dryckestillverkarnas näringsverksamheter. Den som vill rucka på detta behöver därför argumentera väl för sin sak.
Om detta har det varit si och så med – med hindrar inte regeringen. Förslaget riktar sig mot "småskalig och hantverksmässig" tillverkning – det vill säga inte i huvudsak till större producenter – som ska få sälja sina produkter på tillverkningsplatsen. Varje konsuments köp ska inte få överstiga 0,7 liter spritdryck eller 3 liter vin, starköl eller andra jästa drycker. Det handlar alltså inte om några stora mängder alkoholdrycker och själva handeln får bara ske under utflyktsmål på vingårdar, bryggerier eller destillerier. Tillverkarna ska även vid besöket tvingas informera om alkoholens skadeeffekter.
Nu är det få som tror att förslaget i sig skulle innebära några stora negativa effekter på folkhälsan. Det är svårt att se hur enstaka flaskor som säljs under besök på tillverkningsplatsen skulle slå så socialt och hälsomässigt hårt.
Samtidigt ska man inte underskatta hur ökad, även marginell sådan, tillgänglighet på alkohol kan spä på individers problem med drickande, med följdeffekter för deras familjer. Även den som köper fint och lokalproducerat vin, sprit eller öl kan ha dolda eller nästan osynliga alkoholproblem.
Även den som köper fint och lokalproducerat vin, sprit eller öl kan ha dolda eller nästan osynliga alkoholproblem.
Inte heller är det nödvändigtvis så att försäljningen enbart sker på lantligt belägna gårdar, som det ofta utmålats. Aktörer kan prioritera stadsnära verksamhet – det saknas också begränsningar hur många som får etablera sig inom ett geografiskt område.
Regeringen har haft svårt att få förslaget i hamn. Delar av regeringsunderlaget, särskilt i delar av KD och L, har det funnits ett visst motstånd.
Och det med goda skäl.
För det kvarstår en del EU-relaterade aber som kan undergräva Systembolagets monopolställning. EU-rätten tillåter att stater håller sig med monopol, så länge dessa är väl motiverade, exempelvis med folkhälsoskäl. Men genom att öka antalet aktörer som får sälja alkohaltiga drycker försvagas de argument som hittills fått EU att acceptera Sveriges alkoholmonopol.
Dessutom de föreslagna reglerna uppfattas som handelshinder och bryta mot EU-rätten. Lagförslagen som bara tillåter försäljning av egentillverkade produkter på destilleriet, vingården eller bryggeriet kan i EU-domstol uppfattas som godtycklig diskriminering av utländska produkter. Det är inte säkert att EU-domstolen måste landa i en sådan slutsats, förändringarna är trots allt små. Men det stegvisa skiftet i synen på alkohol, från social- till näringspolitik, kan till sist vara droppen som urholkar stenen.
Genom att knyta flaskförsäljningen till besöksupplevelsen – och inte definiera det som detaljhandel – hoppas regeringen att dessa problem gör att reglerna accepteras i Bryssel. Därför är det nog klokt, som regeringen meddelat, att först låta EU-kommissionen, och andra medlemsländer, ögna igenom förslaget på den privata alkoholförsäljningen så att det inte bryter mot några regler om den fria rörligheten av varor och tjänster. Frågan som kvarstår att besvara är om regeringen redo att backa om de får ett varningens finger?
Därför är det nog klokt, som regeringen meddelat, att först låta EU-kommissionen, och andra medlemsländer, ögna igenom förslaget om gårdsförsäljning.
Grönt ljus i EU-kommissionen betyder dock inte att allt är lugnt. I EU-domstolen kan det göras andra tolkningar och Systembolaget kan på denna väg utmanas. Det är inte värt den risken. Vaska förslaget att tillåta försäljning av alkohol på vingårdar, bryggeri och destilleri.
Niklas Otto Olsson är politisk redaktör
Niklas Otto Olsson är politisk redaktör på Katrineholms-Kuriren