Svensk abortlagstiftning är någonting vi borde vara stolta över. Den har funnits sen 1970-talet och har sett till att 1 000-tals kvinnor har haft tillgång till säkra och lagliga aborter, den har räddat liv. All forskning visar nämligen att antalet aborter inte minskar för att det blir olagligt, aborterna blir bara osäkrare och dödligare. Men med drygt 50 år på nacken är det hög tid att modernisera lagen.
Sagt och gjort, regeringen tillsatte för två år sedan en utredning som skulle titta på hur man kan modernisera abortlagen, stärka rätten till abort och göra det mer tillgängligt. Utredningen som nyligen lämnades över till regeringen har levererat ett riktigt bra resultat.
Vi borde fira. Fira att svensk abortlagstiftning är välförankrad och har ett brett stöd. Vi borde också fira att vi nu ger gravida ännu större makt över sin egen kropp. Att flexibiliteten blir större och att regeringen vill skydda aborträtten i grundlagen är otroligt stora vinster i den feministiska kampen. Det visar att vi inte nöjer oss, att vi vet att kampen för jämställdhet bara har börjat.
I stället för att fira en enorm seger väljer vissa att med laserprecision sikta in sig på en redaktionell ändring som gör lagen både tydligare och starkare. Man börjar benämna personen som har rätt till abort som den gravida, i stället för som kvinnan.
Att förslaget till ny abortlagstiftningen nu refererar till den som är gravid som den gravida är mycket bra. Det gör det tydligare vad som faktiskt menas och vem som menas. Som de nämner i utredningen så blir skyddet för rätten till abort starkare när man tydligare kopplar det till det fysiska tillståndet i stället för till ditt juridiska kön.
Samtidigt kan man förstå vissa kvinnors oro. Det går en våg av rättighetsinskränkningar över hela världen och rättigheter som kvinnorörelsen kämpat sig till rullas tillbaka. Men det är ett misstag att i det läget låta rädslan styra och lägga fokus på att exkludera transpersoner.
Det bästa skyddet mot en inskränkt aborträtt är att stärka rätten till sin egen kropp generellt. Om vi tydligt i lagen definierar att det är du som bestämmer vad som händer med din egen kropp så kan vi avsevärt höja hindren för auktoritära krafter att inskränka aborträtten. Då måste de nämligen ge sig på allas kroppsliga autonomi för att komma åt specifika grupper. Det är genom att surra oss alla vid samma mast som vi kan se till att alla i hela samhället har ett intresse av att försvara en rättighet.
Det är också så att kön inte är någonting vi föds med, det är en roll vi lär oss att spela, som vi blir påtvingade. Både genom normer och sociala strukturer, men också via lagen. Det är inte alltför länge sedan som man använda den juridiska skillnaden mellan män och kvinnor för att förtrycka halva befolkningen. Därför är det positivt att vi rör oss ifrån en lagstiftning som gör skillnad på människor baserat på deras kön.
Genom att ändra vårt språk kan vi också ändra hur vi ser på samhället. Vi kan långsiktigt se till att skapa en kultur där vi inte gör skillnad på människor, utan där vi är lika mycket värda. Fördelen med inkludering är att det fungerar både för gruppen som behöver det och den stora massan, alla tjänar på det. Att det byggs en rullstolsramp bredvid trappan till ditt hus gör det inte svårare för dig att ta dig in. Det underlättar snarare om du ska flytta ut någonting tungt.
Det är dags att grupper med samma mål – att krossa patriarkatet – slutar bråka mer med varandra än de bråkar med de som jobbar aktivt för att kasta oss tillbaka till 1950-talet. Framför allt borde vi alla enas i kampen om att alla ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp, och fira när samhället rör sig i den riktningen.