Spåren efter finansmän som assisterar Putin i att kringgå sanktioner behöver inte leda till Samarkand, Baku eller Shanghai. De kan gå till Schweiz, Holland och Förenade Arabemiraten.
Sådant syns sällan så att detaljer blir besvärande tydliga. Men om vägen in i EU för ryska oljeprodukter har en del klarnat. Nästan direkt efter storkrigets start vintern 2022 steg Turkiets oljeimport från Ryssland drastiskt.
Att Indien och Kina tar tillfället att få rysk råolja billigt är välkänt. Med det underlättar de Putins fortsatta krigande.
I Turkiet är det på annat sätt. De har inte mycket kapacitet att raffinera råolja. Men sedan 2022 handlar de avsevärda mängder diesel och andra ryska oljeprodukter. Deras egen förbrukning har inte ökat mer än lite. Det som tagits i land till cisterner i främst tre turkiska hamnar har i stort sett exporterats vidare, ofta till några få EU-länder.
Ett grovt fall blir belyst i en rapport som kommit till i samarbete mellan en i Helsingfors grundad organisation (CREA) som tar fram data om energi och luftföroreningar och en annan (CSD) som kartlägger rysk ekonomisk och annan påverkan i Europa:
Nästan längst österut på turkiska Medelhavskusten ligger Ceyhan, en hamn utan raffinaderi, men med stor oljeimport, nu till 92 procent från Putinriket. Under ett år fram till februari 2024 gick i stort sett allt vidare in i EU, främst till en rad grekiska raffinaderibolag, men även till Holland (där det importeras och handlas mycket med olja) samt Spanien, Italien och Malta
Fyra av de fem största köparna har grekiska bolagsnamn. Men som näst störst utpekas "Gunvor Rotterdam". Staden är ju holländsk. Men Gunvor är namnet på det oljehandelsföretag med säte i Schweiz som bildades i samverkan mellan en svensk och en person i Putins mycket nära personliga omgivning.
I Turkiet är korruption vanlig. En ledande svensk narkotikabrottsling, helt utan turkisk bakgrund, kunde köpa sig turkiskt pass. Men de styrande försöker också sitta på två stolar vad gäller Ryssland och Ukraina. De har låtit Turkiet utnyttjas för många slags affärer där Putinrikets armé och oligarkföretag köpt sig krypvägar förbi sanktionerna.
Rapportförfattarna betonar att mycket av vinsterna i den här oljetrafiken kan hamna inte i Turkiet utan hos mäklar- och oljehandelsföretag som organiserar flödet genom Turkiet till EU- och andra länder. Vilka deras ägare är framgår inte, men bolagen är registrerade på ställen som Schweiz, Holland och Arabemiraten.
Sanktionsreglerna borde snarast skärpas. Sveriges och andra EU-regeringar behöver tala en del allvarliga ord med kollegor i länder som Holland, Spanien och allra mest Grekland, men även Italien och Malta.
Det behövs också mer vaksamhet och mer samvete på sina håll i europeiskt näringsliv. Man ska inte göra sig medskyldig, genom att underlätta för dem som har affärsidén att gå Putin till handa i försöket att krossa Ukraina.