Björn Wahlund (L) avfärdar etableringen av ny vindkraft fullständigt, han tänker fel.
Det är nog få i Katrineholm som lyckats missa att Ericksbergs fideikommiss planerar att bygga vindkraftverk på sin mark mellan Laggarhult och Jättorp. Som alltid när någonting ska byggas i Sverige så har det uppstått bråk.
En motståndsförening som verkar sitta på betydande resurser och ha kopplingar till andra vindkraftsmotståndsföreningar runt om i landet har uppstått ur tomma intet. Det ska delas ut flygblad och lobbas mot politiker. Som grädde på moset har föreningen också en väldesignad hemsida där man lagt ner tid och energi på att göra en kalkylator som spottar ur sig en beräknad värdeminskning på olika fastigheter till följd av vindkraftsetableringen. Syftet är att skrämma upp fastighetsägare och piska upp motstånd mot vindkraften.
Det finns även politiskt motstånd mot vindkraften i kommunfullmäktige, mestadels i form av Liberalerna med gruppledaren Björn Wahlund i spetsen. Han upprepar några av de vanligaste motargumenten som nästan alltid kryper fram vid en ny vindkraftsetablering, nämligen att man kommer se och höra dem.
Den här typen av attityd, som både föreningen och Wahlund uppvisar, är precis sådant som förvandlar städer som Katrineholm till spökstäder. Där ingenting händer eller görs, där den ekonomiska utvecklingen står stilla. Det är dessutom märkligt att det just är Liberalerna som motsätter sig grön energiproduktion i kommunen. Den hållningen är svårt att få ihop med klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtaris (L) självklara budskap om hur livsnödvändig grön elproduktion är för klimatomställningen.
Som tur är verkar kommunen se betydligt nyktrare på det hela. Man förstår att en vindkraftsetablering är bra för Katrineholm. ”Vi tycker inte att det känns helt fel att man placerar några vindsnurror där”, säger samhällsbyggnadschefen chefen Magnus Runesson till Kuriren.
När någonting nytt ska byggas behöver alltid olika intressen vägas mot varandra. Ibland är det så att försämringen för lokalmiljön är så stor att ett projekt inte bör genomföras. Det är definitivt inte fallet här. En negligerbar mängd brus och ett litet rött ljus som några få kan välja att störa sig på är inte ett rimligt skäl för att stoppa nödvändig energiproduktion. Som potentiellt kan ge el till uppemot 44 000 villor.
Om klagande grannar och kommunala byrokrater ska få bestämma vad som byggs i Sverige och inte kommer väldigt lite att bli gjort.
Attityden att ingenting ska byggas i ens egen närmiljö är återkommande runt om i Sverige när det handlar om allt från vindkraft till bostadsbyggande, folk vill inte att deras närmiljö ska påverkas över huvud taget när samhället utvecklas. Det är en förståelig instinkt, förändring kan vara jobbig. Men då måste man klara av att se förbi sin egen näsa.
Om alla alltid satte sig på tvären när någonting ska byggas i närheten av dem så skulle landet stanna av. Inte en enda friggebod skulle kunna smällas upp. Alla förstår nog att det är orimligt. Men tyvärr är det svenska systemet designat för att ta alldeles för stor hänsyn till nejsägare när nya etableringar ska genomföras. Det är inte rimligt att både grannar och kommunen kan sätta stopp för eller fördröja projekt, som är viktiga för hela landet.
Vill man att Katrineholm ska bli en stad det går bra för fungerar det inte att sätta sig på tvären varje gång någon vill föra kommunen framåt. Och vill vi att Sverige ska klara av allt från den gröna omställningen till försvarsetableringar och bostadsbyggande så måste kommunala byråkrater och sura grannar få mindre att säga till om när någonting ska byggas.