Liberalernas partisekreterare Simona Mohamsson (L) kommenterar Johan Pehrsons avgång som partiledare, under en pressträff i riksdagen.
Liberalerna har under flera år tampats med urusla opinionssiffror, och valresultat som de med nöd och näppe lyckats ta sig in i både Riksdag och EU-parlament med.
Och det är inte så konstigt, de har nämligen genom sitt agerande gjort sig förtjänta av just urusla opinionssiffror.
Har man investerat allt sitt politiska kapital i att kalla en motståndare, Sverigedemokraterna, för ett hot mot demokratin så är inte det en position man kan överge. För det man säger indirekt genom att hoppa i säng med dem är att man inte tycker att demokratin är särskilt viktig.
Det är vad Johan Pehrson har gjort. Han har tillsammans med Nyamko Sabuni (L) lagt om Liberalerna från att vara ett parti som alltid stått i första ledet i kampen för demokrati, rättvisa och mänskliga rättigheter. Till att föra en sorglig och tynande tillvaro som dörrmatta åt fascisterna som proxystyr regeringen. Hur man kan se sig själv i spegeln varje morgon efter att ha raserat Liberalernas stolta arv på det sättet är svårt att förstå.
Kanske var det också därför som Pehrson valde att avgå, det kanske blev ett för tungt ok att bära. Kanske insåg han – nu när det är för sent – att han har bidragit till att göra Sverige markant mycket ofriare under sina år som partiledare och minister. Eller så lever han likt de andra i partitoppen fortfarande i illusionen att vad de sysslar med på Regeringskansliet gör Sverige bättre. Oavsett hur Pehrsons samvete mår är det vanliga människor som drabbas av hans rätts- migrations- och klimatpolitik.
Det spekuleras nu friskt om att Lotta Edholm (L) kommer bli ny partiledare, man bör vara försiktig med det. Det är en person som är omvittnat ointresserad av att axla rollen. Andra möjliga namn är Romina Pourmokhtari och Mats Persson, gud hjälp oss om det blir den senare.
Men ska Liberalerna ha någon chans att överleva behöver de välja någon helt annan. Någon som inte är nerfläckad av Tidö-projektet och som klarar av att gå ur regeringen samt göra avbön. Vem exakt det skulle kunna vara är svårt att säga.
Den bittra sanningen för Liberalerna är att det förmodligen är kört oavsett vem de väljer. Väljarna kommer nog inte vilja rösta på ett parti som är beredda att sälja ut sina principer till den grad som Liberalerna har gjort. Den enda chansen man har nu är att börja om helt från början, och framför allt att lämna regeringen.