Att det är svårt att sig fram gynnas ingen av, det kan till och med bli rätt dyrt.
Jag hoppade av tåget på centralstationen i Katrineholm, det första som hände var att jag nästan ramlade. Det var nämligen snorhalt på perrongen.
Det finns några saker alla svenskar har gemensamt i livet. Vi föds, vi dör och vi halkar omkring som nyfödda sälungar på vintern. Varje år blir det kallt. Varje år kommer snön, smälter ned till slask för att sen frysa igen och bli en ishinna. Det är ingen överraskning när det sker.
Men trots att vi vet att detta sker varje år så står kommuner runt om i landet oförberedda när snön kommer, inte minst i Katrineholm blir detta tydligt. I förra veckan såg staden ut som en lågstadieklass som gjort en utflykt till närmaste isrink för att lära sig åka skridskor.
Efter någon dag av pingvingång så kommer muskelminnet tillbaka för de flesta. Lite träning i kombination med kommunalt grus på trottoarerna gör att folk hjälpligt kan ta sig fram.
Men det gäller inte alla, för vissa är risken att ramla och slå sig hög, oavsett hur försiktig man är. Äldre som ger sig ut på de hala gatorna riskerar också betydligt värre skador än de som är unga och friska, skador som dessutom ofta tar längre tid att återhämta sig ifrån.
Skadorna ökar när halkan kommer. ”När den plötsliga halkan kommer är det fler patienter som söker för ortopediska åkommor. Liknande kan ses i början av sommaren när medborgare sätter upp sina studsmattor.” Säger Johan Edlund, chef på Kullbergska sjukhusets akutmottagning till Kuriren.
Men det är möjligt att undvika det här från första början, helt enkelt se till att vi slipper tjocka islager på gatorna över huvud taget. På ledarsidan har vi tidigare skrivit om fördelarna med sopsaltning, att spruta på saltlake på vägarna samtidigt som borstar soppar bort isen, en metod som fungerar bäst när det inte är alltför kallt.
Ett annat alternativ hade varit att ploga bort snön innan den hann frysa till is. Enligt kommunen försöker man vara extra noggrann i trappor, bussfickor och på gång- och cykelbanor. Det märktes inte när man halkade runt på stan i förra veckan.
Att inte investera i ordentlig snöröjning är dumsnålt av kommunen. Det gör att det tar längre tid för människor att ta sig till sina arbeten och gör att många undviker att ta sig ut på stan om det inte är absolut nödvändigt, det innebär ett slag mot näringslivet.
Ishalkan slog till mot Katrineholmsområdet under förra veckan.
Kostnaden för onödigt många benbrott är inte heller noll. Det kostar närmare bestämt svensk sjukvård 11 miljarder kronor om året. Det blir också dyrt för kommunen. Onödiga skador innebär ökade kostnader i form av mer hemtjänst och färdtjänst då tidigare fullt friska människor inte klarar av att sköta ett hus eller ta sig runt på egen hand.
Men det är inte bara gångtrafikanter som far illa. Att cykelbanorna mer liknar ett rodel-spår klingar oerhört dåligt med idéen om Katrineholm som en cykel-vänlig stad. Enligt Cykelfrämjandets undersökning är det betydligt färre som väljer att cykla under vinterhalvåret, och den åtgärd absolut flest vill se vidtas av kommunen är bättre underhåll av cykelvägarna. Det krävs inte alltför avancerad logik för att förstå sambandet mellan framkomliga cykelvägar och ett ökat cyklande.
Politik är att prioritera, om Katrineholms politiska styre väljer att prioritera ner ordentligt vägunderhåll kommer de snart märka att det kan bli en väldigt dyr besparing. Att inte snöröja ordentligt blir betydligt mer kostsamt än att sopsalta lite på cykelbanorna, i längden.