Räkna inte med att bli nästa Läckberg

Var tredje svensk vill skriva en bok (GP 7/1 -21). Många gör det. Av alla manus som skickas till de traditionella bokförlagen i hopp om publicering är det dock endast ett fåtal som ges ut. En del av dem som refuserats väljer att istället bli utgivna via ett så kallat hybridförlag. I SVT:s Kulturnyheterna special: Författardrömmar, riktades häromdagen hård kritik mot detta sätt att ge ut böcker (2/10). Kritik som faktiskt är både obefogad och bitter. 

”Jag skrev på den här i flera år, lite då och då, och kände att den var nog rätt så bra. Jag skickade manuset till alla förlag jag kunde hitta i princip och fick artiga refuseringar”, säger en av författarna som intervjuas i programmet. 

Istället för att ge upp drömmen om att bli publicerad skickades manuset till ett hybridförlag. För 73 000 kronor erbjöds författaren utgivning, något denne tackade ja till. Boken gavs ut men författaren blev ändå missnöjd. Dels för att förstaupplagan var mindre än författaren antagit, dels för att marknadsföringen inte motsvarade hans förväntningar. Tråkigt, absolut. Men förlaget gjorde vad de lovade – de gav ut boken. 

I SVT:s program framkommer att missnöjet från hybridförlagsförfattare främst gäller att de tjänar för lite, om ens något, på sin utgivning. Kritik riktas samtidigt mot att förlagen gör det. En av författarna klandrar hybridförlagen för att de tjänar pengar på författaren snarare än bokförsäljningen. Ja? Hybridförlagen tar betalt för den tjänst de tillhandahåller, det vill säga ge ut din bok – för dig. Punkt. Det är deras affärsmodell. 

Den upprörda debatten om hybridförlagen är både märklig och fånig. Att som aspirerande författare betala för att bli utgiven skapar inga garantier för att ”lyckas”. Finns det skrivet i avtalet att förlaget lovar framgång och berömmelse? Knappast. Det kan inget förlag göra, inte ens de traditionella förlagen. Skulle de göra det vore det befängt. 

Peter Norrman, VD på hybridförlaget Lava, säger i en intervju med Dagens industri att: ”Bokskrivande kan ses som en kulturyttring i stil med amatörteater, man gör det för att det är kul, inte för att bli berömd” (21/2 -21). Det är så utgivning via hybridförlag bör ses – som en möjlighet att förverkliga drömmen om att bli utgiven. Att bli framgångsrik är något helt annat. 

Aspirerande författare som fått ett flertal refuseringar bör rimligtvis fråga sig om det kan finnas affärsmässiga skäl till att traditionella förlag säger nej till utgivning? Att det därför kanske är ett långskott att räkna med att tjäna in utgivningskostnaden och göra vinst genom ett hybridförlag. Väljer man ändå att tro på sitt manus, så varsågod, tack vare hybridförlagen stoppas ingen från sitt självförverkligande. Det finns naturligtvis de som blivit framgångsrika via hybridutgivning, som Emelie Schepp och Thomas Eriksson. Men garantier finns det aldrig.

Såväl författaren som betalade 73 000 för att ge ut sin bok som andra missnöjda skulle till att börja med ha läst sina avtal bättre. Det går inte att anta upplagans storlek eller hur man ska marknadsföras, och sen hänga läpp. Eller bli besviken på förlaget därför att man inte tjänat något på sin bok trots att man själv tycker att den är bra. Författare har ett ansvar, vilket inte försvinner för att någon betalat för sig. Därmed är det också författarens skyldighet att se över rimligheten i såväl upplägg och förväntningar. Och något som inte alls nämnts i debatten – rannsaka sitt verk och sin egen insats innan man rasar.