Att dejta online är enkelt. Du skaffar ett konto. Du skriver några rader om dig själv och dina preferenser. Söker du något långvarigt eller mer tillfälligt? Du laddar upp en bild på dig själv. Gärna en med rätt ljus och vinkel, förstås. Du vill ju visa dig från bästa sida. Klart! Använder du Tinder svajpar du höger eller vänster. Har du tur svajpar ni likadant – och det blir en matchning. Fortsättningen är ett oskrivet blad.
Förutom att onlinedejting är enkelt är det ett fördelaktigt sätt för personer som är blyga, eller lider av psykisk ohälsa i form av exempelvis social fobi, att våga ta steget och knyta den där första kontakten. Apparna behöver inte heller – även om det är deras primära syfte – användas för att hitta en dejt. I dag är det inte ovanligt att användare söker vänner via dem. Själv använde jag Grindr när jag var i Prag och önskade en guidning genom staden. I min profil skrev vad jag sökte. Några timmar senare visste jag det mesta av intresse om staden och dess gator!
Men dejtingapparna är inte enkom positiva. Kritik riktas allt oftare mot att de är skapade för att göra användarna beroende. I en stämning mot bland annat Tinder tidigare i år anklagas de för att använda dopaminmanipulerande produktfunktioner. Något som förvandlar användare till ett slags ”gamers” som fastnar i ett sökande efter belöningar.
Är kritiken befogad? I allra högsta grad. Jag vet inte hur många gånger jag kommit på mig själv med att jag suttit med Tinder och Grindr i timmar och inte tänkt på att tiden rusat. Eller att jag gång efter annan distraherats från såväl arbete som annat och plockat upp mobilen för att se om han svarat. Eller om jag fått en ny matchning. Ibland så ofta som flera gånger inom loppet av bara fem minuter. Det är inte rimligt.
Beroendeframkallande? Helt klart för mig. Och det verkar som att allt fler känner likadant, eller av annan anledning väljer att ta ett steg tillbaka från dejtingapparna. Allt färre laddade ner Tinder under 2023 jämfört med tidigare år. Det minskande intresset ses särskilt hos yngre vilka gått så långt som att skapa en TikTok-trend – att dejta offline.
I stället för att svajpa uppmuntrar man varandra att gå tillbaka till de mer traditionella dejtingmetoder som användes innan apparna fanns. Att gå ut på krogen. Att gå fram till någon och säga att man är intresserad. ”Så kan man väl inte göra?” sa en jämngammal – jag är själv 32 – när jag berättade om detta. Varför inte? Så gjorde man ju fram tills för några år sedan.
Jag blir glad när jag hör om den här trenden. Alltför ofta är vi låsta till att vara online – och leva genom den digitaliserade världen, det gäller inte enbart dejting. Så till den grad offline-tillvaron ofta få stå tillbaka.
Det farliga med dejtingappar – och det snabba flödet av potentiella drömprinsar – är förutom beroendet att de riskerar att skapa orimliga förväntningar. Och en jakt på något som inte finns, nämligen en skev idé av perfektion.
Kanske blev den där bilden jag laddade upp så gott som perfekt, men jag är ju mer än en bra vinklad bild – eller hur? Jag har mina sidor, bra och dåliga. Borde det inte vara det som gör oss intressanta? I det snabba svajpandet där en person döms på sekunden är det dock enkelt att rata någon i väntan på honom som ska verka litet, litet bättre. Ja, perfekt. Och vem är det?
Jag tror att dejtingapparna är ett ypperligt första steg, oavsett om det är ditt livs kärlek eller en ny vän som du vill finna. Men du bör inte fastna i vare sig apparna eller jakten på perfektion. Du måste ge människor en ärlig chans utanför den digitala sfären. Och tid för att lära känna varandra. Varför inte över en öl på Fotografens i Katrineholm?
Kanske kommer du upptäcka att han som inte uppfyllde hela din önskelista visade sig vara just din drömprins. Eller prinsessa.