December är en hektisk tid för kyrkorna runt om i landet. Förutom de sedvanliga begravningarna, dopen och vigslarna anordnas flertalet arrangemang som rör julen. Jag tycker att det är lika fint som det är viktigt.
Ändå tappar Svenska kyrkan medlemmar. Sedan 2000 har antalet medlemmar sjunkit från 7,4 miljoner till 5,7 miljoner år 2020. I andel av befolkningen innebär det en minskning från 82,9 procent 2000 till 55,2 procent 2020. I min mening är det mycket tråkigt.
Anledningarna att människor lämnar kyrkan är förstås olika. En del nyttjar inte det som kyrkan har att erbjuda. En del är inte troende. Andra tycker att kyrkoskatten hellre ska läggas på annat. Självklart ska varje människa göra sina egna val och prioriteringar. Men när det kommer till att ta klivet ur Svenska kyrkan är det viktigt att påminnas om vad organisationen faktiskt gör och vilken betydelse den har.
Måste jag tro på Gud, till att börja med? Inte alls. Det är bara en gammal fördom som fortfarande lever kvar för många.
I dag är kyrkan så mycket annat – och mer – än samtal om religion. Främst syftar jag till det sociala arbete som svenska kyrkan bedriver. Kyrkor runt om i Sverige anordnar allt ifrån kyrkkaffe för änkor och änklingar, middagar där hela familjer efter en lång dag med skola och efterföljande aktiviteter välkomnas, temakvällar, föreläsningar, mat och härbärge för de mest utsatta, samtalsstöd – och för den delen gudstjänster.
Men också regnbågsmässor för att visa att här är alla välkomna. Är det inte fantastiskt, så säg? Jag tycker det.
När julen nu närmar sig anordnar kyrkan alltifrån luciafiranden till diverse gudstjänster som hör just julen till. Självklart kan tyckas. Skolan och dess elever är ofta en del av något av dessa, som en del i en lång tradition.
Också självklart? Både ja och nej. På senare år har skolans inblandning i kyrkans verksamhet skapat alltmer debatt. Barnen ska inte prackas på med prat om Gud, säger en del. Andra vill hålla skolan och kyrkan så långt ifrån varandra det är möjligt. Och slopa luciafirandet i kyrkan.
I den bästa av världar ska ett barn själv få välja sin tro. Men ett luciatåg i svenska kyrkan handlar inte om att försöka pracka på barnen tankar om Gud och religion, synd och förlåtelse. Ett luciatåg handlar om tradition och en fin gemenskap till vilken föräldrar, mormor och morfar och andra släktingar och vänner hälsas välkomna.
Ska vi ta ifrån barn och vuxna detta? Jag tycker inte det. Inte alls. Självklart ska barn och ungdomar fortsätta fira lucia i svenska kyrkan. Detta borde vara en ickefråga.
Går det emot din religion? För all del, i sådana fall ska du givetvis slippa – och ingen ska försöka tvinga dig. Men låt för Guds skull de som vill fira sitt traditionella lucia i kyrkan göra det.
Och tänk ett varv extra innan du fattar beslutet att sluta stötta Svenska kyrkan som organisation.