Expertmyndigheten Statskontoret har granskat hur effektivt Arbetsförmedlingen nyttjar de förvaltningsmedel som myndigheten tilldelas varje år. Vill man linda in det kan man säga: det finns utrymme för förbättringar.
Det konstaterar också Statskontoret. Just nu präglas både myndigheten och regeringens styrning av ineffektivitet. Statskontorets slutsats, helt oinlindat, är att svaret på frågan om Arbetsförmedlingen nyttjat sina medel effektivt under den granskade perioden – mellan åren 2018 och 2023 – är nej.
Delar av rapporten andas nästan lite parterapi, för en stor del av det som inte fungerar är Arbetsförmedlingen och regeringens relation till varandra. Det saknas tillit, åt båda hållen.
Det har fått regeringen att ägna sig åt alldeles för mycket detaljstyrning av verksamheten, samtidigt som Arbetsförmedlingen varken levererat information eller de resultat som skulle krävas för en bättre, mer långsiktig, mindre detaljfokuserad styrning. Lidande blir främst den tredje parten, alla de arbetslösa människor som skulle tjäna på att få komma in i effektiva insatser, i stället för att vara fast i arbetsmarknadens limbo.
Det är fråga om en ond cirkel, där svaga resultat skapat svag tillit som skapat dålig styrning som försämrar resultaten än mer. Den måste omedelbart brytas.
Det ska sägas att Arbetsförmedlingen under den studerade perioden var inne i en omstrukturering, som bland annat erbjudit ett ändrat fokus för verksamheten och att delar av uppdraget i stället lagts ut på privata aktörer.
Att en myndighet inte fungerar felfritt under och direkt efter en omorganisering hör inte till ovanligheterna, och dessutom ställde corona-pandemin till det lite extra i Arbetsförmedlingens fall. Men det går inte att skylla på i all evighet, och problemet med att det börjar gå dåligt är att det är lätt att fastna i – och sedan svårt att bryta – en ond cirkel.
Regeringen behöver ta sitt ansvar, ta ett omtag, och fokusera på det huvudsakliga i sitt uppdrag gentemot Arbetsförmedlingen: att staka ut ramarna, de långsiktiga målen, för myndighetens verksamhet, ja för hela den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Statskontoret pekar ut att fokus för Arbetsförmedlingens verksamhet borde vara att nå de individer som står långt ifrån arbetsmarknaden.
Det är rimligt, det handlar om individer som kanske på grund av olika diagnoser, brist på adekvat utbildning eller otillräckliga språkkunskaper, behöver omfattande insatser. Grupper där många är långtidsarbetslösa. De som främst drabbas negativt av det är de arbetslösa själva – att känna sig behövd, att ha rutiner, är ett viktigt behov hos alla människor.
Jobbet fyller den funktionen för otaliga människor. Den som saknar arbete stängs ofta ute från en viktig källa till mening. Det är sorgligt, och onödigt.
Ett bra första steg vore en effektiv ansvarig myndighet.