Daniel Assais intresse för politik började redan i tidig ålder. Som son till en politiskt aktiv familj flydde han till Sverige som 17-åring och började snart engagera sig politiskt.
– På 80-talet var det svenska politiska klimatet laddat, gränserna mellan höger och vänster var tydliga så jag engagerade mig tidigt i Moderaterna i Stockholm där jag bodde. Ideologiskt ser jag mig själv som pragmatisk värdekonservativ.
Efter flera års engagemang i Moderaterna och dess företagsforum började han mot sekelskiftet känna ett missnöje med partiets invandringspolitik.
– Jag lämnade partiet år 2000. Jag kände mig inte hemma, många började tycka vi gamla moderater hade extrema åsikter.
Till en början hade han inget intresse för Sverigedemokraterna, som han uppfattade som ett rasistiskt parti men senare skulle komma att bli biträdande kanslichef för. Det första partimötet minns han väl.
– Jag hade vänner i SD som ville att jag skulle gå på ett möte i Alvik, vilket förstärkte min bild av att det var ett rasistiskt parti. Det talades om den nordiska rasen.
Men efter att ha träffat Jonas Åkerlund, Jimmie Åkesson och Linus Bylund ett antal gånger och diskuterat politiska strategier, ändrade han uppfattning. De övertygade honom om att målet var att skapa ett parti fritt från rasism.
– Jag ville utveckla en konservativ folkrörelse fri från rasism eftersom jag än i dag anser att minst 30 procent av det svenska folket har konservativa värderingar. Jimmie Åkesson menade att det var vad de ville också, och att vi skulle rensa partiet från rasisterna efter valet.
Med partiledningens stöd bakom sig kom Daniel Assai snabbt in i Stockholmsdistriktet och några år senare var han biträdande kanslichef. Men efter valet 2010 började han uppleva att partiledningens retorik och politik inte gick hand i hand.
– Rasisterna fick tunga poster i stället för att man skulle bli av med dem. Jag började också upptäcka att bidragspengar försvann och larmade partitoppen flera gånger. Innan valet berättade jag det för partitoppen men de sa att det handlade om småsummor och att partiet skulle ta tag i det efter valet, men det gjorde man aldrig.
2013 var Daniel Assai övertygad om att partiledningen blundade för rasisterna, som enligt honom spred en partikultur där korruption och dålig kvinnosyn var accepterat. Han bestämde sig för att gå ut med informationen offentligt och säga upp sig som biträdande kanslichef.
– Jag upptäckte en systematisk korruption i SD som styrdes av rasisterna, och partiledningen blundar än i dag för det för att de behöver dem i propagandaarbetet. Utan rasisterna kollapsar hela partiapparaten.
Enligt Assai handlar det om miljonbelopp av det svenska folkets skattepengar.
– Jag har fått tio procent av alla bidragspengar i hela Stockholm granskat av andra högt uppsatta inom partiet som har dokumenterat att det har försvunnit pengar mellan 2007 och 2010. Jag själv räknade ut att det i sin helhet handlar om miljonbelopp i Stockholm.
Du beskriver SD som ett parti där korruption, sexuella trakasserier mot kvinnor och rasism är accepterat.
Vad tror du händer om Sverigedemokraterna styr landet?
– Då blir Sverige en korrupt bananrepublik där oliktänkande tystas ner. En förtryckarstat utan fri media.
Drygt ett år efter att han lämnade SD flyttade Daniel Assai till Vingåker och därefter till Katrineholm, där han i dag bor. Enligt honom var det på grund av trakasserier från före detta partikamrater.
– Vi kunde inte bo kvar i Stockholm och tyckte att Vingåker passade bra.
Men Daniel Assai var inte färdig med politiken. Inför valet 2014 började han engagera sig i Kristdemokraterna, där han i dag sitter i valberedningen. På frågan om varför svarar han att politiken i Katrineholm, Flen och Vingåker fortfarande har en ideologisk partikultur. Inom Kristdemokraterna driver han främst frågan om ungdomssatsning, något som han anser är livsviktigt för den politiska utvecklingen i landet.
– Politiken här är inte lika infekterad av karriärister som i Stockholm. Kristdemokraterna har en historia av att satsa på ungdomar och där vill jag att man ska fortsätta och ta ungdomarna på allvar. I KD finns det hopp om det.