En helt vanlig sommardag kliver jag på rulltrappan i Stockholms tunnelbana. En transportsträcka där det inte finns så mycket annat att göra än att kolla sig omkring. Min blick fastnar på en reklamaffisch, för Vingåker kommun. Reklamen jämför New Yorks 13 587 taxibilar med Vingåkers 89 Epa-traktorer. Reklamkampanjen kostar Vingåker kommun drygt 115 000 eller 12 kronor per invånare. Kostnaden är alltså inte särskilt stor, men den väcker ändå frågor. Vad är det egentligen som kommunerna ska lägga pengar på? Räknas inte varje krona i den alltmer pressade ekonomin?
Enligt Sveriges Kommuner och Regioners Ekonomirapport från maj i år har många kommuner en ansträngd ekonomi. Ränteökningar, inflationen och ökade pensionskostnader driver fler kommuner till ekonomiska underskott. Stora delar av välfärdens kärna är ett kommunalt och regionalt ansvar. Är kommunerna i kris är Sverige i kris, skulle man kunna säga. I detta utmanade läge krävs som alltid prioriteringar. Precis som i medelklassens plånböcker så finns det mindre pengar kvar till det där ”lilla extra”.
Kommunerna har dessutom ett tydligt uppdrag: kärnverksamheten måste prioriteras framför annat. När kommunerna larmar om kris och panik i finanserna smakar det illa i munnen att de spenderar pengar på sådant som inte är nödvändigt. En reklamkampanj i Stockholms länstrafik kostar kanske lite pengar i budgeten som helhet. Men flera små bäckar som läcker pengar från kärnverksamheten riskerar att få faktiska ekonomiska konsekvenser. Pengar som skulle kunna gå till undersköterskor, lärare eller socialsekreterare försvinner sakta till diverse kommunikationsprojekt eller skrytbyggen.
Vingåker är långt ifrån den enda kommunen som lägger pengar på sådant som inte ingår i kommunens kärnuppdrag. I varje kommun rinner skattepengar ut i sanden när en ivrig kommunpolitiker eller tjänsteman får en briljant idé om hur man sätter kommunen på kartan. I tuffare tider ryker dessa satsningar ofta av desperation. Ett sista tappert försöka att öka intäkterna. Men att elda pengar löser inga problem.
Alla kommuner har en lagstadgad skyldighet att upprätta hålla en viss service. Att förbättra välfärdens kvalitet bör prioriteras framför alla desperata försök att göra en kommun mer relevant eller attraktiv, oavsett om ekonomin är dålig eller bra. Om en kommun har råd med projekt utöver sin kärnverksamhet finns det andra sätt att spendera pengarna än att lägga dem på kommunikationsprojekt. Till exempel genom att sänka skatten.
Elin Venholen är ledarskribent på centerpartistiska Sörmlands Nyheter där texten tidigare publicerats