Den ryska terrorn mot ukrainska städer fortsätter. Natten och morgonen den 29 december utfördes en missilattack mot Ukraina som var en av de mest omfattande – kanske den allra största – sedan det fullskaliga krigets början.
De tunga projektilerna slog ner i bostadshus, sjukhus, köpcenter och andra civila objekt över hela landet. Människor dödades i bland annat Kiev, Charkiv, Dnipro, Odessa, Zaporizjzja, Lviv. Det visar omfattningen i attacken. En hel del ödeläggelse orsakades av missiler eller missildelar som sköts ner av ukrainarna.
Slutsatserna är knappast nya men måste ändå upprepas: Ryssland är fortsatt inställt på och har förmåga till massmord på ukrainare. Det är en del av den ryska krigsstrategin som går ut på att slå sönder så mycket som möjligt, terrorisera befolkningen och försöka bryta ned Ukrainas motståndsvilja.
De ekonomiska skadorna blir betydande och det mänskliga lidandet stort. Men den ryska politiska kalkylen slår alltid fel. Terrorn bryter inte ned ukrainarna utan stärker dem i deras motstånd.
De vet att hur plågsamma missilattackerna än är, så är det ingenting mot det som ryska styrkor gör när de når ukrainska städer med sitt bombflyg och artilleri. Det är vad som väntar om Ukrainas försvarare slutar mala ner ryssarna vid fronten.
Fredagens attack är också en påminnelse om att inte ens ett mycket bra luftförsvar inne i landet, som det ukrainska har utvecklats till, kan ge ett tillnärmelsevis heltäckande skydd. En hel del missiler slinker igenom, på grund av sin mängd eller flygbana, samtidigt som fragment från bomber på flera ton som träffar exempelvis bostadshus kan vara nästan lika dödliga som regelrätta nedslag.
Så visst är det viktigt att Ukrainas förmåga att skjuta ned missiler förbättras ytterligare. Men det räcker inte. För att skydda sin befolkning måste Ukrainas armé förhindra att dessa vapen överhuvudtaget avfyras. Det betyder att attackera fordon, bombplan, fartyg, flygfält, hamnar och annat som används av Ryssland i det syftet.
Ukrainas allierade måste därför ta bort restriktionerna mot bruk av västvapen mot mål som ligger på ryskt territorium. Nu binder vi ukrainarnas händer och ger Ryssland en skyddad zon för sin krigföring och sin terror. Sverige måste ta ställning för och trycka på övriga allierade för den här policyförändringen.
De ryska attackerna visar också att Ryssland har fortsatt förmåga att tillverka avancerade vapen. Det betyder inte att sanktionerna är verkningslösa. De har effekt och har berövat Ryssland hundratals miljarder kronor som Putin hade kunnat använda till krigsinsatsen. Men de är uppenbart otillräckliga mot en stat som ställt om till krigsproduktion och bestämt sig för att fortsätta kriget även om det sker till ett mycket högt pris för den egna befolkningen.
Vi måste göra mer för att strypa Rysslands inkomster, framför allt de från försäljning av olja. Det handlar om att upprätthålla hårdare och ytterligare sänka det pristak på rysk olja som EU och G7 infört.
Stäng Stora Bält och Öresund för transporter av olja som säljs över pristaket. Ja, det är långtgående och riskabelt. Men riskerna med att inte stoppa den ryska aggressionen är mycket högre för oss alla.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen