I osäkra tider gör bostadsmarknaden halt. Köpare och säljare avvaktar i väntan på besked om räntor, energipriser och ekonomin i stort, att man tror sig få behålla jobbet. För en vanlig löntagare kommer en miljonaffär som en ny bostad att prägla resten av livet, på gott eller på ont.
Sedan tuffar det i gång igen, med visningar och nya köp. Den enkla förklaringen är att alla behöver någonstans att bo. Alldeles oavsett tider växer människor upp, får barn eller ett nytt jobb. Det finns kostnader med att vänta också. Hur gör Riksbanken om två veckor och senare i juni? Får vi en styrränta på fyra procent eller mer, och boräntor på sex eller sju procent? Kanske blir det så.
Kommer boprisfallet då att fortsätta? Danske Bank spådde på tisdagen ett fall på 25 procent från toppnivån för ett drygt år sedan. Det är en fördubbling av prisfallet i Uppsala det senaste året, 11–12 procent för villor och bostadsrätter (Mäklarstatistik 8/3).
I bästa fall kommer inflationen att falla redan i vår, nedgången har redan börjat i USA. Det leder i sin tur till att ränteuppgångarna kan hållas nere och att risken för en djup lågkonjunktur med stigande arbetslöshet minskar.
Den stora utmaningen blir att landa någorlunda mjukt, efter ett decennium av det globala experimentet nollränta. Banksystemet skakar i sin grund igen, med utgångspunkt i USA och med spridning till Schweiz och Tyskland, hittills. I ljuset av all osäkerhet är en nedgång av bostadspriserna på 25 procent i Uppsala nästan eftersträvansvärd.
I ekonomin hänger allt ihop. Vår avvaktan leder till lägre konsumtion, att vi väntar med stora inköp, inte bara bostäder. Det leder i sin tur till högre arbetslöshet. Bostadssektorn är särskilt viktig för att hålla i gång ett land som Sverige, där varje byggjobb ger tre andra jobb.
Nervositeten är stor på finansmarknaden. Stater har dock räddat banker förr och kommer att göra det igen. Centralbanker som ECB och Federal Reserve kommer åter att ”göra vad som krävs” för att förhindra en global finanskrasch.
Ingen nervositet är dock så stor som hos den unga familj som tittar på sin drömbostad. Kommer det en krasch som gör att skulder fortplantar sig till barn och barnbarn? Möjligt, men troligare är en svår ekonomisk nedgång på grund av att ingen vågar fatta beslut om framtiden, som att köpa en bostad och anlita en målare.
Det kommer inga ”säkra” tider framöver, det räcker med en snabb blick över nyhetssidorna för att konstatera det. Men alla behöver någonstans att bo och ett jobb. Därför kan vi inte bara fortsätta att vänta.
Johan Rudström är ledarskribent på Upsala Nya Tidning (lib). Texten är tidigare publicerad där