Björn Jerdén, chef för Utrikespolitiska institutets Kinacentrum, får inte längre resa till Kina. Han är den enda svensken som återfinns bland de tio individer i Europa mot vilka Kina nu infört sanktioner. Även fyra organisationer är utsatta för liknande repressalier, rapporterar SVT (22/3). 

Spänningarna mellan EU och Kina ökar. När EU nyligen offentliggjorde sanktioner mot fyra kinesiska tjänstemän samt en kinesisk entitet – som alla är inblandade i övergreppen mot etniska minoriteter i Xinjiang – dröjde det inte länge innan Kina hämnades, genom att införa egna sanktioner. 

Men den europeiska unionen står tack och lov inte ensam i att stå upp mot den kinesiska diktaturen, och dess brott mot mänskliga rättigheter. 

Under Biden-administrationen har USA återigen blivit en kraft att räkna med i frågan, och regeringen har infört egna sanktioner mot ett tjugotal kinesiska tjänstemän på grund av situationen i Hongkong. Det är välkommet. Att det kinesiska gensvaret följdes av att USA, Storbritannien och Kanada alla offentliggjorde egna sanktioner är ytterligare ett tecken på hur demokratierna enas mot diktaturen (In Beijing 23/3). 

I Sverige har det också varit ord och inga visor. Utrikesdepartementet kallade häromdagen upp Kinas ambassadör i Sverige för ett möte till följd av sanktionerna (SVT 23/3) och utrikesminister Ann Linde (S) kallade Kinas beteende för "en väsentlig upptrappning och naturligtvis helt oacceptabelt." 

Den upptrappning i tonläge som sker kan tyckas obehaglig, men är nödvändig. Förtrycket i Xinjiang har av flera aktörer liknats vid etnisk rensning. I Hongkong nedmonteras demokratin. Ockupationen av Tibet fortsätter. Omvärlden behöver reagera, markera och agera med kraft. 

Kina har blivit allt mer aggressivt i försöken att kontrollera bilden av regimen. Utländska journalister i landet riskerar att förlora sin ackreditering och bli utsparkade om de eller deras arbetsgivare skriver saker som regimen inte gillar. Sanktionsdrabbade Björn Jerdén konstaterar i en intervju att det blivit allt svårare att forska om Kina utan att kritiseras av kinesiska staten. 

Svaret på Kinas systematiska försök att tysta sina kritiker får inte bli omvärldens tystnad, även om en något försämrad reaktion med landet blir konsekvensen. Undfallenhet är inte ett alternativ.

Mimmie Björnsdotter Grönkvist är fristående liberal skribent.