Det handlar om svindlande summor: mellan 350 och 1 100 miljarder dollar. Så mycket har Ukrainas återuppbyggnad beräknats kosta. Siffrorna är osäkra, eftersom kriget fortfarande pågår. Det mesta av uppskattningarna gjordes också innan följderna av vinterns ryska terrorangrepp mot ukrainsk elförsörjning framgått fullt ut.
En viktig utgångspunkt vid beräkningen är att inte bara räkna direkta kostnader för förstörelsen utan även det ekonomiska bortfallet i ukrainsk ekonomi. En annan är att en återuppbyggnad inte bara ska återställa Ukraina till nivån före februari 2022 utan bygga ett modernare, starkare samhälle med sikte på EU-medlemskap.
Dessa siffror och resonemang finns i en underlagsrapport till Expertgruppen för biståndsanalys, den statliga kommitté som utvärderar svenskt bistånd: Åter ur askan – det svenska och globala bidraget till Ukrainas återuppbyggnad. Författarna Anders Olofsgård och Maria Perrotta Berlin ger en översikt om hur mycket allt kommer att kosta, vem som ska betala, hur arbetet ska organiseras och vilka andra aspekter som bör finnas med vid återuppbyggnaden av Ukraina.
Först måste beloppen sättas i sitt sammanhang. Spannet ovan motsvarar ganska exakt det som USA betalade till Europa inom ramen för Marshallhjälpen efter andra världskriget, omräknat i dagens penningvärde och i relation till landets BNP som var mellan två och fem procent. Den samlade ekonomi som kan mobiliseras för en återuppbyggnad denna gång är dock större än i slutet av 1940-talet, med EU och de samlade G7-länderna som givna aktörer.
Som en referenspunkt kan också nämnas Tysklands återförening där prislappen för att bygga upp forna DDR har uppskattats till 2 000 miljarder euro.
Rysslands framtvingade bidrag till reparationer är förstås en öppen fråga. En lågt hängande frukt är dock den ryska centralbankens valutareserver på 300 miljarder dollar som finns i utländska banker och som nu är frysta. De kan beslagtas med kort varsel om den politiska viljan finns i väst.
En given fråga som tas upp av Olofsgård och Perrotta Berlin är ledningen och styrningen av återuppbyggnadsarbetet. Inslussningen av de enorma beloppen måste navigera mellan ukrainsk korruption och snäva kommersiella intressen i givarländerna, mellan kontroll och snabbhet i arbetet.
Det finns också ett par aspekter som förbigås i denna diskussion. Biståndet till Ukraina får inte ske på bekostnad av bistånd till andra delar av världen. De akuta hjälpbehoven globalt har ökat med pandemin och krigets påverkan på priser och livsmedelsförsörjning. Och det ligger inte i Ukrainas intresse att låg- och medelinkomstländer upplever att de nedprioriteras. Det är nämligen det budskapet som Ryssland skickar ut när de uppvaktar länder i Afrika och Asien i syfte att försvaga stödet för Ukrainas sak och för att runda de ekonomiska sanktionerna.
Den numera mycket stora ukrainska diasporan i väst får inte heller glömmas. När ukrainare etablerar sig i framgångsrika länder, lär sig saker och tjänar pengar, skapas ett kunskaps- och ekonomiskt kapital som kan användas i återuppbyggnaden. Även ur det perspektivet är det ett problem att Sverige inte ger de ukrainska flyktingarna tillräckliga möjligheter att rota sig i vårt land.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen