Så blev han vald. Muharrem Demirok var närmast en joker när de tre partiledarkandidaterna presenterades – ändå var valet av honom väl framme på den extra partistämman en riktig lågoddsare. Han må ha stora skor att fylla, men viktigast av allt: som ny partiledare behöver han staka ut en riktning till vilken dessa skor ska vandra.

Demirok har själv identifierat skolfrågan som ett område där Centerpartiet behöver företa en positionsförflyttning. Det är en klok insikt. Centerpartiet behöver göra upp med sin ”dumliberala” hållning i frågor om vinster och skolkoncerner. Inte för att vinster i offentlig sektor alltid är fel, utan för att det faktiskt kan bli fel när det handlar om ett område där skolpengen är den enda intäkt som skolorna har att laborera med för att skapa en vinstdrivande verksamhet. Det är inget annat än en läckande kran i vilken skattemedel strömmar. Argumentet ”men det finns ju byskolor!” omöjliggör inte en initierad debatt och kritik.

Samma ”dumliberalism” har från tid till annan hindrat Centerpartiet från att vara en vital opposition med ett sunt ifrågasättande till högerns utförsäljningar av det gemensamma. Man behöver inte alltid vara värst.

Ett annat vägval rör partiets hållning till stad och land. ”Hela landet” är i sig ett begrepp som har upprepats intill förbannelse i partiprogram och talepunkter, men betydelsen därav har för både partiet och utomstående mest inneburit landsbygden och inget annat.

 Med duon som nu kommer bildas av den jordade värmlänningen Daniel Bäckström som vice partiordförande och Demirok – själv uppvuxen i Vårby Gård och med en politisk karriär i Linköping, finns större möjligheter att tala om hela landet i dess rätta betydelse.

Länge har politiker ägnat sig åt att identifiera särskilt ”utsatta” områden, men den senaste tidens utveckling har visat att också Sundsvall och småländska småstäder kan vara utsatta. I storstädernas förorter, bland välmående byar i glesbygd och i hamnstäder någon glömt att lägga ned – nu finns anledning att ställa sig frågan vilken samhällsservice och trygghet vi svenskar bör kunna förvänta oss.

 

Den tredje positionsförflyttningen handlar om Centerpartiets retorik rörande andra partier. Demirok verkar själv vara litet less på diskussionen om Centerpartiets position i förhållande till Sverigedemokraterna. Det bör han vara. Han borde också undvika den pseudodebatt som uppstår, när alltför många politiker tror att deras uppgift i livet består av att kommentera andras vägval och huvudvärkar, i stället för att fundera på sina egna.

Partiet skulle må bra av en partiordförande som ignorerar sådana sorters pseudodebatter och låter centerpartisterna entusiasmeras kring egna partipolitiska spörsmål, snarare än att samlas kring en förfäran över SD:s senaste skandal. Kanske kommer också media att tappa intresset för Centerpartiets position härvidlag.  

   
På många sätt kunde tidpunkten för ett skiftbyte i partiledarrollen inte vara bättre. Landet kryllar av besvikna väljare, särskilt på politiska områden som spelar Centerpartiet rätt i händerna. Om Demirok lyckas med att sätta kursen kan centerpartisterna gå hur långt som helst.

  
Karin Källström är fristående centerpartistisk skribent på Liberala Nyhetsbyrån