Vi lever i ett krisernas tidevarv, där vi fått lära oss att mycket av det vi tagit för givet inte är garanterat. Från sällskapsliv och resor under pandemin, till att vi kan tända våra lampor och har råd att dammsuga under den pågående elkrisen. Att det gjort avtryck på politiken har knappast undgått någon.
Mer intressant är hur många orosmoln som kunnat anas redan på förhand, men utan att lämpliga åtgärder har satts in. Läxan att lära av detta bör vara att se över och försöka säkra det grundläggande som alltför ofta förbisetts.
I Dagens Nyheter (3/10) skrev Pär Dalhielm, VD på branschföreningen Svenskt vatten, om behovet av att säkra svensk vattenförsörjning. Det är inte minst aktuellt i skuggan av klimatkrisen. Den riskerar att öka förekomsten av ytterligheterna torka och översvämning – i Sverige såväl som övriga Europa.
Behovet av att investera i och renovera svenska vatten- och avloppsnät är stort, och eftersatt. Troligtvis är en anledning att rent vatten ur kranen är en sådan självklarhet att den är omöjlig att vinna val på. Som politiskt löfte är det nästan i paritet med att lova att himlen kommer vara blå även i framtiden. Med den stora skillnaden att vattenförsörjningen är något politiken faktiskt aktivt behöver värna ifall den ska upprätthållas!
En liknande problematik finns med vägunderhållet, liksom med de flesta former av grundläggande infrastruktur som alla bara räknar med att de finns och funkar som de ska. När de inte gör det, däremot, riskerar det att väcka stor ilska.
Då det offentliga inte klarar att upprätthålla det mest basala och väsentliga är det ett svek som går djupt. Att lösa det först när situationen blivit akut, snarare än att ta höjd och se till att det inte händer, vore önskvärt. Som Pär Dalhielm pekade på kan en vattenkris få minst lika obehagliga konsekvenser som den pågående energikrisen – bland annat för att vattnet är så grundläggande för livsmedelproduktion, och sjukvård.
Samtidigt begränsas VA-bolagens möjlighet att ta ut vinst av vattenlagen, vilket trots goda intentioner – synen att vatten är en rättighet som inte kan prissättas – kan verka hämmande. Som med alla resurser finns en betydande risk för överutnyttjande om priset är för lågt – så att pengarna som behövs för att täcka upp för underhåll inte flödar in.
När det i dag pratas om att planerade strömavbrott kan bli en konsekvens av effektbristen förlorar svensken tillit till att det finns el i uttaget när det behövs. Låt inte samma sak hända med vattenförsörjningen.
Ta tag i problemen innan de eskalerar, och börja med att utreda ett högre pris på vatten.
Mimmie Björnsdotter Grönkvist är fristående liberal skribent.