För ett par veckor sedan intervjuades migrations- och integrationsminister Anders Ygeman (S) av Dagens Nyheter. I artikeln föreslog han införande av ett ytterligare kriterium för att avgöra vad som är ett utsatt område. Detta, menade ministern, skulle vara andelen i ett område med “utomnordisk” bakgrund. Kort sagt menade Ygeman att det är önskvärt att mindre än femtio procent av befolkningen i ett område kommer ifrån ett land utanför Norden.
Till en början antogs att uttalandet var en så kallad politisk testballong. Något en minister säger för att se hur det tas emot och drar slutsatser utifrån detta. Men så verkar fallet, just nu, inte vara.
Några dagar därpå gick nämligen statsminister Magdalena Andersson ut och backade upp Ygeman. Då får det väl ändå antas att detta är ett nytt faktiskt politikförslag från Socialdemokraternas sida.
Utöver det faktum att allt fler partier, både på höger- och vänstersidan, alltmer börjar anpassa sin retorik efter de populistiska vindar som just nu blåser, är detta även dålig policy och politik. Att fästa de problem vi har med segregation till att först och främst handla om en persons ursprung är att extremt förenkla en betydligt mer komplicerad sakfråga. Det är vare sig någons nationalitet eller etnicitet som avgör huruvida du integreras i ett samhälle eller inte.
Det ska sägas, både att stora delar av dagens utsatta områden består av människor med, vad Ygeman kallar, “utomnordiskt ursprung”, och att integrationen verkligen behöver bli bättre. Men detta görs inte genom att göra de stora och svåra frågorna enkla.
I stället behövs ett reformpaket för Sverige som ser till att alla människor, oavsett nationalitet eller etnicitet, verkligen kan ta steget in i det svenska samhället. Det handlar om att bryta bostads- och skolsegregationen – och att se till att alla människor har ett arbete att gå till. Det måste byggas fler bostäder, och där det byggs måste bostadsformerna variera. Bara genom en sådan bostadspolitik kommer bostadssegregationen att kunna bekämpas.
Skolan måste bli mer likvärdig. Genom att reformera kösystemet utvecklas det fria skolvalet för fler människor och elevunderlaget för skolor kan i högre utsträckning få variera.
Svenska för invandrare (SFI) måste också stärkas och utvecklas, så att fler får bredare kunskaper om såväl det svenska språket som det svenska samhället – tidigt i integrationsprocessen. Dessutom krävs reformer för svensk arbetsmarknad. Det måste bli billigare och enklare att starta, driva och anställa i företag. Det är dessa typer av satsningar som kommer leda till fler jobb och en mer öppen arbetsmarknad för fler.
Socialdemokraterna, och andra partier också för den delen, bör sluta med symbolpolitiska utspel i ett stressat försök att locka tillbaka väljare från SD:s sfär, och i stället ta tag i integrationsutmaningarna och segregationsproblemen på riktigt. Ovanstående reformförslag är en bra början.
Caroline von Seth är fristående skribent.