Sverige har lĂ€nge haft lĂ€gre klimatskadliga utslĂ€pp Ă€n sĂ„ gott som alla andra avancerade industrilĂ€nder â sett i förhĂ„llande till produktionen i landet. KoldioxidutslĂ€ppen frĂ„n fastighetsuppvĂ€rmningen och merparten av industrin Ă€r sedan nĂ„gra Ă„rtionden till större delen eliminerade.
Annat i ekonomin, som vÀg- och flygtrafiken, delar av lantbruket samt vissa processindustrier som stÄlverk och cementtillverkning, har dock fortfarande stora klimatskadliga utslÀpp.
I hela den svenska ekonomin, sedd frĂ„n produktionssidan, berĂ€knas de totala utslĂ€ppen ha varit knappt 48 miljoner ton Ă„r 2021. Det Ă€r dĂ„ uttryckt i âkoldioxidekvivalenterâ. (DĂ€r rĂ€knas effekten av sĂ„dant som metan och dikvĂ€veoxid om till en mĂ€ngd koldioxid med motsvarande klimateffekt.)
Men en tungt vÀgande faktor verkar Ät det motsatta, det positiva hÄllet: Skogen och skogsbruket.
MarkanvÀndning, frÀmst skogsmark, berÀknas 2021 ha sugit upp netto mer Àn 41 miljoner ton koldioxid ur atmosfÀren. Det mesta, drygt 36 miljoner ton kom av att skogarnas totala trÀinnehÄll fortsatte att bli större. Detta vÀger alltsÄ upp lÄngt mer Àn hela trafiksektorn.
De klimatpolitiska krav som formuleras inom EU:s klimatarbete pekar för Sveriges del pÄ att detta nettoupptag, genom skogsbruk och trÀprodukter, behöver ökas ytterligare, med mer Àn en tiondel.
I bortÄt 100 Är har mer och mer skog kunnat avverkas och anvÀndas i sÄgverk och massaindustrier, men tillvÀxten har varit Ànnu större. FrÄn 1985 till 2019 ökade virkesförrÄdet pÄ produktiv skogsmark i Sverige med nÀstan 30 procent. Hur stor betydelse det har i samhÀllsekonomin och i ett klimatperspektiv, resonerar nationalekonomen Robert Lundmark om, i en högst intressant liten skrift utgiven av Studieförbundet NÀringsliv och SamhÀlle (SNS). Den borde kunna göra en del nytta i de ofta alltför förenklade och polariserade diskussionerna om klimatpolitik och skogsbruk.
SĂ€tter man ekonomiskt vĂ€rde pĂ„ klimatnyttan av ökade svenska virkesförrĂ„d, med den svenska koldioxidskatten som mĂ„ttstock, handlar det, skriver Robert Lundmark, om över 43 miljarder kronor per Ă„r. Som professor i nationalekonomi, vid Tekniska Högskolan i LuleĂ„, har han det ekonomiska perspektivet â bland annat pĂ„ att de som brukar skogarna inte fĂ„r betalt för den klimatnytta de faktiskt gör.
Skogen Àr en knapp resurs, med dynamiskt förÀnderlig anvÀndning. För att kunna fortsÀtta vÀxa sÄ som den lÀnge gjort Àr den beroende av skogsvÄrd och omsorg under generationer, ett arbete som ger en intÀkt lÄngt, lÄngt senare.
PÄ en stor, aktivt brukad skogsareal, som vi har i ett skogsland som Sverige, pÄgÄr vid varje tidpunkt en uppbyggnad av virkesmÀngden i skogar, med Ätföljande bindning av koldioxid pÄ stora ytor. DÀr skog slutavverkas för timmer blir det en tid med nettoutslÀpp av kol frÄn marken, varefter skogstillvÀxten pÄ nytt fÄr upp farten.
Kortsiktigt skulle minskad eller upphörd avverkning ge en effekt pÄ marken som stödjer klimatpolitiken. à andra sidan anvÀnds trÀ för byggande och annat dÀr alternativet skulle vara mer förbrukning av material med klart negativa klimateffekter.
StÄr skog för lÀnge avtar tillvÀxten med tiden. Fler trÀd drabbas av insektsskador eller blÄser omkull. Skogens ekonomiska vÀrde förfaller. Upptaget av koldioxid sjunker mot noll.
Den verkliga avvĂ€gningen blir om â och hur mycket, och pĂ„ vilka marker â det i dagens lĂ€ge kan vara lĂ€mpligt att förlĂ€nga omloppstiden, som kan vara 70 Ă„r lĂ€ngre Ă„t söder men kanske till och med 120 Ă„r i norra Norrland. Om hur komplex den frĂ„gan kan vara skriver Robert Lundmark en hel del som kan stimulera till eftertanke hos bĂ„de experter och lekmĂ€n.
Men vi behöver ocksĂ„ komma ihĂ„g vad en uthĂ„llig uppbyggnad av virke i skogarna hĂ€nger pĂ„. MiljöhĂ€nsyn behövs pĂ„ flera sĂ€tt, men skogstillvĂ€xt krĂ€ver inte bara hĂ€nsyn. Ănnu mer krĂ€ver den arbete. Den generation som Ă„r efter Ă„r lĂ€gger pengar och tid pĂ„ skogens vĂ„rd och skötsel mĂ„ste ocksĂ„ kunna ha tilltro till att det, i nĂ€sta eller nĂ€stnĂ€sta generation, Ă€r tillĂ„tet att skörda.
Att det Àr mening med de mÄnga Ärtiondena av mest arbete och utgifter hÀnger helt pÄ avverkningen pÄ slutet. Den ger den stora merparten av det ekonomiskt mest vÀrdefulla, sÄgtimret. Gallringsvirke, och brÀnsleflis ger mindre tillskott.
Att timret fÄr levereras, och att det kan levereras utan att nettot Àts upp av pÄtvingade fördyringar i teknik och arbetsmetoder, Àr avgörande för att den klimatmÀssigt sÄ vÀrdefulla uppbyggnaden av skogarnas virkesinnehÄll ska kunna pÄgÄ.
à ke Wredén Àr tidigare medarbetare pÄ ledarredaktionen.