Schimpansen är människans närmaste släkting på vårt utvecklingsträd. Det finns likheter både i hur vi ser ut och hur vi beter oss. Vi är lika, men inte samma. 

Schimpansen är, till skillnad från oss, en hotad djurart. Dess livsområden, habitat, finns i Väst- och Centralafrika. De stora hoten är mänskliga aktiviteter som skogsskövling, bränder och gruvbrytning, men även illegal handel med djuren och dess kött. De smittas också av våra sjukdomar.

Att värna schimpansens framtid är samtidigt ett mänskligt mål. En del av kampen för den biologiska mångfalden och att motverka utrotning av arter. Djurparker, exempelvis, bidrar till bevarande och ger utrymme för viktig forskning om hotade djur. Samtidigt är detta att ta djur ur sin naturliga miljö, en avvägning mellan insatsnytta och ingrepp. På djurparken är de i en egen värld, men samtidigt till beskådan. Inte bara som mänsklig underhållning, utan också som kunskapskälla. 

Även i Furuviksparken har forskare följt djuren. En sak som studierna visat är att människor och schimpanser är bra på att härma varandra. Forskarna fann att i spontana interaktioner mellan djurparksbesökare och schimpanser imiterade arterna varandra i lika stor utsträckning. Mycket av själva syftet framstod som gemensamt, en lekfullhet och ett försök att upprätthålla enkel kommunikation.  

Men. Schimpanser är inga tamdjur. När några lyckades ta sig ur hägnet, blev det skarpt läge. Några av aporna sköts då till döds – av nödtvång, för att skydda allmänhet och personal. I försöken att lugna ned de apor som var kvar i aphuset, fick de varm choklad. Bara en sådan sak. Nej, det finns ingen anledning att göra Disney-figurer på djurparker lika lite som djuren är detta i det vilda. Men avstånden mellan oss kan ibland bli väldigt korta – och med det ställa nyttiga samvetsfrågor om vårt beteende som människor. 

Olof Jonmyren är politisk redaktör på Södermanlands Nyheter (c).