Ukrainarna kallar dem "mopeder", på grund av det höga motorljudet. Det är de iransktillverkade ”kamikazedrönarna”, Shahed-136, som kraschar in i sina mål. Sedan några veckor terroriserar de ukrainska städer.

Dessa drönare är långsamma, bullriga – och relativt lätta att skjuta ner en och en. Men de kan flyga långt och lågt och hålla sig länge i luften. Eftersom de är billiga och enkla i bruk skickas de i svärmar. Så även om de flesta skjuts ner, slinker några igenom.

 

Som vapen vid fronten har Shahed-136 begränsad nytta. Men de duger bra för att terrorisera den ukrainska civilbefolkningen, och för att skada kritisk infrastruktur, främst elförsörjningen.

Den förhållandevis lilla sprängladdningen på 40 kilo räcker inte för att slå ut kraftverk, men väl ställverk, transformatorstationer och ledningar. Över hela Ukraina försvinner nu elen periodvis.

På slagfältet går det sämre för Ryssland. Förra tisdagen sände rysk TV ett uttalande av den nyutnämnde militäre befälhavaren för kriget, general Andrej Surovikin. Om man skalar av sedvanlig demagogi var budskapet detta: Situationen är mycket svår. Broarna över Dnepr är bombade ur bruk och den ukrainska artilleribeskjutningen är mycket jobbig. Därför genomför Ryssland "evakuering av civila" i syfte att "rädda liv".

 

Det sista är mest en bekräftelse av något som synts en tid. Den militära och civila ockupationsledningen, ukrainska kollaboratörer och ryssar som nyligen flyttats dit i massiv skala, åker därifrån bäst de kan. Utrustning skeppas ut. Det tillsammans med Surovikins besked om att det snart kan krävas svåra beslut, kan tolkas som att Ryssland förbereder reträtt från hela Chersons län norr om Dnepr, inklusive själva staden Cherson.

Det politiska bakslaget kommer att vara enormt men Moskva har inget val. Den ryska logistiken är skadad. Förutom de sönderskjutna broarna vid Cherson och Nova Kachovka är bron mellan Krim och Ryssland numera oanvändbar för tung militär trafik. Under tiden växer Ukrainas förmåga genom nya vapen och annan materiel från väst.

I det läget är de ryska alternativen att dra sig tillbaka någorlunda ordnat till försvarslinjer som är lättare att hålla eller riskera att få en stor del av sin armé tillintetgjord – ett ännu större politiskt nederlag.

 

Samtidigt satsar den ryska regimen på att ge Ukraina en mörk och kall vinter. Man vågar sig inte in över ukrainskkontrollerat territorium med bombflyg och har inte så många långdistansmissiler kvar. Därför lägger man tyngdvikt på de iranska "mopederna".

Här finns inga enkla lösningar. Inget luftförsvar i världen kan ta allt som flyger mot ett så stort territorium från så många platser. Det gäller därför att skjuta ner så mycket som möjligt – samt att bomba avfyrningsplatser och andra mål inne i Ryssland. Därför måste USA släppa sina restriktioner mot användning av de amerikanska långdistansvapnen mot ryskt territorium.

 

I övrigt är det "stiff upper lip" som gäller för ukrainarna, liksom för britterna under Nazitysklands terrorbombningar i Andra världskriget. Den förmågan har de.

Vi i väst måste bara fortsätta göra vår del.

Alex Voronov är fristående liberal skribent och tidigare politisk redaktör på tidningen.