Nu är det nog, sa barnmorskan Maria Nordén Norman häromdagen i P1-morgon (4/11). Det är en god sammanfattning av vad som just nu pågår i hennes skrå. I Stockholm har samtliga BB-chefer på Södersjukhuset valt att tacka för sig. Problemet är inte isolerat till huvudstaden, vågen av uppsägningar drar fram över hela landet. I Umeås förlossningsvård har en tredjedel av barnmorskorna sagt upp sig det senaste året, i Göteborg och Lund har anmälningar om brister i arbetsmiljön inkommit. Enligt siffror från Socialstyrelsen råder brist på barnmorskor i 19 av 21 regioner.

BB-krisen är inte ny, men uppsägningarna gör den mer pressande och akut. Otillräcklig bemanning sätter stor press på dem som jobbar, och under semestertider och helgdagar utbryter på många håll närmast kaos. Skiften är även under vanliga förhållanden långa och krävande, möjligheterna att ta raster små. Många hinner varken äta eller gå på toaletten under ett pass. Till DN (1/11) säger cheferna som sagt upp sig från Södersjukhuset att även om föderskorna blivit nöjdare och man lyckats få ner antalet förlossningsskador, har det skett på bekostnad av personalen som "hela tiden behöver springa lite snabbare". 

Bristen förvärrar sig själv – när en barnmorska lämnar, behöver de som är kvar springa ännu lite snabbare. Av dem som lämnar är det många som hamnar i mödravården. Vanliga kontorstider tillsammans med utrymme att själva styra över arbetsdagen och ta raster gör det lätt att förstå varför.

För att behålla personal och locka tillbaka dem som lämnat behöver villkoren förbättras. Det måste gå att ta rast. Ska den negativa utvecklingen brytas, måste underbemanningen stävjas. På kort sikt kan rotationstjänster avlasta, men även mer långsiktigt finns anledning att överväga om tjänster som förläggs delvis i förlossningsvården, delvis i mödravården gör det lättare att mäkta med.

Vårdförbundet efterlyser (SVT 4/11) förutom förbättrade villkor även nationella medel för att lösa problemet. Men mer pengar riskerar att leda till noll och ingenting om grundproblemet kvarstår. Det finns arbetsvillkor som inte går att kompensera med en lönehöjning. Nyutexaminerade kan bli avskräckta även om ingångslönen är god. Satsningar finns dessutom redan – 7,6 miljarder sedan 2015 och ytterligare 1,5 miljarder avsatta för 2022 – utan att det avhjälpt situationen. 

Med det sagt bör ökade anslag till förlossningsvården inte uteslutas, men det behövs ett helhetsgrepp över situationen. När barnmorskorna nu säger att de har fått nog, behöver politikerna lyssna. Dagens situation är otrygg för föderskor, och ohållbar för barnmorskor.

Mimmie Björnsdotter Grönkvist är fristående liberal skribent.