Vart tjugonde gym i landet drivs av en kommun, enligt en ny rapport från Konkurrensverket. 133 gym ägs av 87 kommuner runt om i landet. Frågan är bara varför.
Som rapporten konstaterar är det inga marknadsmisslyckanden som de kommunala gymmen löser. Privata gym finns i 99 procent av alla kommuner, och de kommunägda verksamheterna är inte fler där de privata är färre – tvärtom.
Däremot finns en annan tydlig effekt: när en kommun etablerar gymverksamhet trängs de privata undan. Det handlar inte bara om själva närvaron, utan också om hur kommungymmen sköter sin verksamhet:. Exempelvis kan det offentliga sätta betydligt lägre priser än de privata konkurrenterna.
Lagen är egentligen solklar. En kommun eller en region är förbjuden att bedriva kommersiell verksamhet som snedvrider konkurrensen. Men efter ett rättsfall, där Konkurrensverket stämde Strömstads kommun och försökte få dem att stänga sitt kommunala gym "Badanstalten", är rättsläget oklart.
Både tingsrätten och marknadsdomstolen ansåg visserligen att det kommunala gymmet uppenbart påverkade de privata aktörerna. Men eftersom det fanns närbelägna gym kvar tyckte rätten samtidigt att påverkan inte var tillräckligt stor. Det är naturligtvis ett bakvänt resonemang.
Det naturliga är förstås att anta att de privata gymmen varit fler eller starkare om inte kommunen lagt sig i. Precis det har också Konkurrensverket kommit fram till i sin nya rapport, som använder sig av statistiska metoder för att bedöma påverkan på näringslivet.
Rättsläget är inte heller allt här i världen. I grunden handlar det om principen. Kommuner ska inte konkurrera ut verksamheter som lika gärna kan bedrivas i privat regi, eftersom det både missgynnar privata investeringar och riskerar att sätta skattebetalarnas pengar på spel i riskfyllt företagande.
Delar av politiken – särskilt de hemmahörande på vänsterkanten – håller dock inte med, och ser sällan några begränsningar för vad som kan räknas till de kommunala angelägenheterna. Genom åren har vi sett exempel på kommunala bowlinghallar, strutsfarmar, nöjesparker och mycket annat. Det behöver kanske inte sägas att kopplingen till kärnverksamheten ofta är svag eller obefintlig.
Politiker som respekterar det fria näringslivet borde först och främst lägga ner de verksamheter som direkt tränger undan privata alternativ.
I andra hand behövs en lagändring som tydliggör att kommunpolitiker inte bör ha att göra varken med storleken på invånarnas biceps eller med andra näringsverksamheter som gör sig bättre i privat regi.
Joakim Broman är chef på Liberala Nyhetsbyrån