Ringde en rysk general Ukrainas överbefälhavare, Valerij Zaluzjnyj, någon timme efter att Ryssland inledde sin fullskaliga invasion för att be om förlåtelse? 

Den tolkningen ligger närmast till hands även om Zaluzjnyj är avsiktligt kryptisk. Han talar om ett samtal klockan fem på morgonen, från utlandet, från en person som han inte tycker särskilt mycket om och vars namn han inte vill säga för att inte skapa problem för personen. Men han lovade att berätta efter kriget.

Det tar emot att ge bifall till en ”snäll” intervju med en makthavare. Zaluzjnyjs 45 minuter med journalisten Dmytro Komarov i förra veckan är ändå värd lyssnartiden. Det gäller inte bara historien med telefonsamtalet där fortsättning kanske följer.

Ukrainas ÖB hör till krigets mest uppmärksammade personer. Förtroendemätningar bland ukrainarna brukar placera Valerij Zaluzjnyj som nummer två efter president Volodymyr Zelenskyj.

Ändå, eller kanske just därför, är generalen noga med att inte kliva utanför sitt ansvarsområde. Zaluzjnyj är sparsam med intervjuer och har sett till att inte förknippas med något annat än ledning av de väpnade styrkorna.

Nu slapp överbefälhavaren några givna men besvärliga frågor. Den främsta av dem handlar om det delvis misslyckade försvaret i söder i krigets början. Varför lyckades de ryska styrkorna komma så snabbt och så långt? Varför tilläts de korsa Dnepr-floden, till skillnad mot många andra floder som kom i deras väg, och hur kunde de inta Cherson?

Det faktum att dessa frågor har ställts till andra ukrainska beslutsfattare vid andra tillfällen, utan att få några riktiga svar, är inget skäl till att inte fortsätta ställa dem.

Intressant är Zaluzjnyjs sätt att tona ner dramatiken i den fullskaliga invasionen som sådan. Ja, mängden död och ödeläggelse är chockerande. Zaluzjnyj är samtidigt noga med att påpeka att kriget inte inleddes 2022 utan 2014. 

Det är riktigt, även om många i väst länge levde i förnekelse. Rysslands ockupation av Krim och delar av östra Ukraina sågs där inte som en passerad gräns varefter vad som helst var möjligt. Men det var så Zaluzjnyj och hans kollegor såg situationen. De förberedde sig därför för alla scenarier.

Och han avslöjade några av dessa förberedelser. En sådan var att nattetid flytta luftförsvarssystem runt landet. Tack vare det är många av dem oförstörda och används än i dag. En annan plan var att släppa fram de ryska styrkorna djupt in i landet i stora antal, så att de förr eller senare skulle bli stående och då kunna angripas med kraft. Planen lyckades. Ryska kolonner tillintetgjordes utanför Kiev och på andra platser.

Zaluzjnyj blickar förstås även framåt. Hans budskap är att Ukraina kommer att befria hela sitt territorium men att en krigsseger kräver mer än att kasta ut Ryssland. Seger ska i stället definieras som en säker fred, där nyckeln är en ukrainsk försvarsmakt som omöjliggör en rysk invasion av det slag som inleddes i februari förra året. Zaluzjnyj nämner, i likhet med många i Ukraina, Israel som exempel.

Det är en rimlig och fullt realistisk målsättning. Men den bygger på att vi i väst är villiga att ge Ukraina allt som de begär för att skapa en sådan armé och inte backar undan några som helst hot från Moskva.

Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen