Hundarna skäller intensivt när vi närmar oss och jag kan inte tyda deras avsikter. Men när grindarna öppnas så hoppar de fram, ivriga att leka med oss och med varandra. Valparna klättrar på en och vill gärna att man tar dem i famnen.
Jag är på ett hem för omhändertagna hundar i västukrainska Javoriv, två mil från polska gränsen. Staden har blivit känd under det fullskaliga kriget för sitt militära övningsfält som ska vara det största i Europa.
Ira Ivanets, 28, visar mig runt. Hon och hennes organisation Green Shelter driver inrättningen, och det har varit en lång resa.
Allt började på våren 2022. Ett hundhem utanför Kiev hade blivit utbombat och några eldsjälar hade tagit sig an att evakuera 20 hundar. Utomlands var säkrast men det behövdes folk som kunde ställa upp som tillfälliga ägare för transporten. En ukrainare tilläts ta med sig upp till fem husdjur.
Ira och tre andra kvinnor fick kontakt med volontärer på nätet, ordnade de papper som krävdes för hundarna och skulle korsa gränsen. Men så skärpte Polen reglerna för djurinförsel från Ukraina. Efter att ha suttit i en bilkö med 20 hundar i en minibuss fick kvinnorna nej från den polska gränspolisen som krävde intyg om vaccination och antikroppstest som kan tas tidigast 30 dagar efter sprutan.
Hundarna kördes tillbaka. Vid försök nummer två, när alla papper var klara, fick gruppen problem med transporten och det blev inget då heller. Hundarna togs senare ut i omgångar.
Efter de erfarenheterna förstod Ira att hundlogistiken krävde ett ordnat system i stället för allt improviserande. Det behövdes en tillfällig boplats för djuren, övrig logistik och personer som kunde navigera i byråkratin. Organisationen Green Shelter bildades på våren 2022 och fick en tomt av en markägare att använda till ett boende för hundar. Tomten låg intill en väg men var täckt med skog. Det är svårt att föreställa sig när man i dag ser den öppna ytan på uppskattningsvis en hektar. Men det tog fem månader att röja bort träden. Sedan kom vintern.
I somras kunde dock Ira och kamraterna bygga några hundgårdar och öppna sitt hundhem. För närvarande finns här 17 hundar. Både vuxna hundar och valpar som fötts på plats. En del av hundarna är i grunden hemlösa och väntar på nya ägare, andra är inlämnade tillfälligt som på ett pensionat.
Hundarna hos Ira är som krigsdrabbade hundar i Ukraina är mest – oerhört vänliga och kontaktsökande gentemot alla. Inte alls som de fredstida ukrainska hundarna, som en främling gjorde bäst i att hålla sig ifrån. Förändringen är en av de mest fascinerande krigsfenomen jag har stött på i Ukraina.
Ira Ivanets vill inte klaga på något men när jag envisas med att fråga ut henne om behoven kommer två saker fram. Den ena är medel till att vinterbona hundgårdarna. Det behövs bättre isolering och tillbyggnad av hundgårdarna, som nu är öppna. Det behövs också byggas till sidoutrymmen för hundmat vilken nu måste förvaras på en annan plats för att inte ätas av möss. Tomten räcker för att hysa hundra hundar, säger Ira.
Det andra önskemålet är att hitta ett djurhem att samarbeta med någon annanstans i Europa, som kan ta emot djuren. Det skulle underlätta många praktiska procedurer vid överlämning till europeiska familjer och göra det möjligt för fler hundar att komma till tryggheten.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen
