Ett sätt att minska beroendet av fossila drivmedel i vardagen är det som kallas reduktionsplikt. Regeringen och Sverigedemokraterna är nu överens om en större sänkning av denna från årsskiftet. Mindre av det förnyelsebara ska blandas i. Att medvetet öka beroendet av det fossila och driva upp de klimatpåverkande utsläppen så mycket man kan är dålig politik.
De klimatpåverkande fossila utsläppen från transporter kommer att öka. Även om folk inte ens kör mer än vad de gör i dag. Klimatmålen blir svårare att nå. Dessa mål ger drivkrafter för en hållbar förändring, hellre än en stadigt ökande förbrukning av det klimatskadliga.
Att de här förändringarna ”vid pump” nu kommuniceras med ett stort mått av hö-hö och häpp, häpp understryker den bärande populismen i budskapet. Tänk inte efter. Blicka inte bortom hörn. Titta bara på nu. De krafter som i dag låtsas som om vi inte behöver ställa om, vinner mest. Det är inte bra för vårt land, vårt samhälle eller vår framtid.
För det blir nu inte främst barnfamiljer på landet med små vardagsmarginaler som kommer att köra mer framöver. Små marginaler är hårda tider, oavsett. Andra med större marginaler lär förbruka mer – för att de kan.
Energimyndigheten ser reduktionsplikten som det främsta verktyget för att nå Sveriges energi- och klimatmål. Hur man än vinklar det ser vi nu fyra partiers sänkta ambitioner att motverka klimatförändringar. Vägvalet är tyvärr också synkroniserat med att slå just mot det förnyelsebara, det som kan framställas på nära håll. Sverigedemokraterna vill stå främst i ledet för den politiken, men Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna löper med i samma spår. För den som minns allianspolitikens grönare visioner är detta ett sorgligt skifte till det sämre.
Även om minskad reduktionsplikt kan förväntas ge ett något lägre literpris är det inte ens givet att priset är lägre vid årsskiftet. Det hänger på marknaden. Vi lever i en osäker tid, med krig i vårt närområde. Ett tåligare, mer robust samhälle måste utveckla ett allt mindre beroende av det fossila, inklusive alla transporter.
Mer noggrant riktade avdrag för de hushåll som kämpar med små marginaler och ett uttalat behov av bilen, hade varit ett smartare grepp än det som nu trumpetas ut. Det är förvisso så att den inhemska produktionen av biodrivmedel – det som minskar mängden fossil bensin och diesel – är för liten. Men att minska efterfrågan driver inte på någon förnyelsebar produktion.
Vi behöver mer av eldrift, mer av biodrift och mindre av det fossila. Ett minskat beroende av olje- och gasdiktaturer är bra för Sverige och världens demokratier. Ju mer av det som driver Sverige framåt framöver också kan framställas på hemmaplan – eller hos våra tillförlitliga demokratiska grannar – desto bättre också för vårt samhällsskydd och beredskap.
Olof Jonmyren är politisk redaktör på centerpartistiska Sörmlands Nyheter