Den 1 januari 2023 tar Sverige över som ordförande för Europeiska unionens råd, även kallat ministerrådet, för sex månader framåt. Ordförandeskapet innebär att Sverige ska driva rådets arbete med EU:s lagstiftning framåt, säkra kontinuiteten i EU:s agenda, se till att lagstiftningsprocesserna sker på ett ordnat sätt – och att medlemsländerna samarbetar.
Därtill är det en unik möjlighet att visa upp Sverige för övriga EU-länder.
EU står inför många utmaningar. Krig i Europa, skenande energipriser och ett osäkert ekonomiskt läge förväntas stå på agendan även efter årsskiftet.
Sveriges ordförandeskap kommer att präglas av den negativa utveckling vi nu sett under en lång period. Att kunna visa sig handlingskraftig och leda EU genom detta kommer att vara avgörande.
Är Ulf Kristersson (M) statsminister är det hans regering som kommer utgöra underlag för ordförandeskapet. Det är nu hög risk att de prioriteringar som redan är förankrade i riksdagen kommer att rivas upp, och nya måste presenteras innan januari. Mycket kommer att stå och falla med vilken tyngd SD har i ett regeringsunderlag – och vad de som högerblockets största parti vill prioritera.
De särskiljer sig från andra partier, både i vad de tycker och hur långt de kommit vad gäller inställningen till den EU. Redan nu finns en farhåga från flera EU-länder om vilka kompromisser en svensk regering kommer att behöva göra med ett parti som är både EU-skeptiskt och islamkritiskt.
Risken är att det får stora följdverkningar. En regering som har stöd av SD riskerar inte bara eftergifter när det kommer till EU-politiken, eller snarare bristen på den. Sannolikheten är stor att SD tar plats som ordförande eller vice ordförande i en stor del av riksdagens utskott – inklusive EU-nämnden.
Ulf Kristersson har gjort stor poäng av att de är fyra partier som är överens. Men när det kommer till EU-frågor är samtliga partier utom Liberalerna motvalls i frågor som kommer att vara viktiga den kommande perioden. Bland annat vad gäller den otroligt viktiga energifrågan och migrationspaketet som ska ros i hamn, men även utvidgningen av EU med kandidatländernas processer.
Därtill finns viktigt arbete att göra med "demokratilåset" som i dag gör det möjligt att stoppa utbetalningar av EU-pengar till länder som inte respekterar rättsstatsprinciperna. Hur ska SD kunna stå upp för sina populistiska kompisar ute i Europa och samtidigt – i enlighet med vad EU har enats om – säkerställa att länder som Ungern och Polen får kännbara effekter av en bristande rättsstat?
Illusionen om att man är fyra partier som är överens riskerar att snabbt falla.
Skillnaden om man tramsar bort EU-politiken är att det inte bara är tio miljoner invånare som drabbas, utan 500 miljoner. Politiken är större än Sveriges riksdag.
Såväl Ulf Kristersson som riksdagens mest EU-älskande parti, Liberalerna, har en stor utmaning framför sig.
Elin Larsson är fristående skribent