Varför ska vi handla med länder på andra sidan jordklotet? Efter flera års pandemi och krig i Europa hörs allt fler röster om att vi ska klara oss själva och stå på egna ben.
Med ett Ryssland som attackerar Ukraina och hotar fredliga grannar – och ett starkt, expansivt Kina – behöver vi mer än någonsin ett starkt demokratiskt Europasamarbete. EU behövs som global aktör, och EU behövs för att hålla ihop Europa.
Oroliga tider får inte bli en ursäkt för ett Europa som sluter sig mot omvärlden. Det vore ett stort misstag. De historiska erfarenheterna visar tydligt att det är i kristider vi behöver samarbeta mer.
Det är just nu särskilt viktigt att minnas att handel mellan länder var det som till slut fick ett krigshärjat Europa att läka ihop. Fortfarande är det handeln som driver EU framåt, med gemensamma regler för konsumenter och miljö och 35 miljoner arbetstillfällen bara i unionen. En gemensam handelspolitik med de samlade musklerna av hela den europeiska marknaden gör oss till en avgörande spelare på den globala planen.
Inom EU har" strategisk autonomi" blivit ett omtvistat koncept. Det är EU-språk för tanken om ett självständigt Europa, oberoende av omvärlden. Det är ett omdiskuterat begrepp, omfamnat av Frankrike, introducerat långt innan flertalet EU-länder bestämde sig för att vilja säga upp Ryssland som olje- och gasleverantör.
Naturligtvis behöver vi vara strategiska, både när det gäller internationell handel och internationella investeringar. Men att EU stärker handelsförbindelserna med andra demokratier är det bästa vi kan göra för att säkra såväl jobb och välfärd som de värderingar vi står för. Handeln är grunden för det europeiska frihetsprojektet. Varken Europa eller omvärlden vinner på att vi isolerar oss.
Därför var det en stor dag 30 juni, då det nya frihandelsavtalet mellan EU och Nya Zeeland blev klart. Nya Zeelands premiärminister Jacinda Arden som var på plats här i Bryssel slog fast att “detta avtal handlar inte bara om volymer, det handlar om värderingar”.
Avtalet handlar inte bara om förbättrade villkor för att handla mellan EU och Nya Zeeland – det omfattar långtgående samarbete om bland annat klimatpolitik och miljöskydd. För första gången någonsin berör ett handelsavtal också frågan om jämställdhet. Det reformarbete som den svenska, liberala tidigare EU-kommissionären Cecilia Malmström inledde, under sin tid med ansvar för handel, börjar nu ge konkreta resultat.
Att lotsa avtalet i hamn kommer att bli en viktig uppgift för Sverige som tar över ordförandeskapet i rådet vid årsskiftet. Det finns dessvärre starka krafter, både från vänster- och högerhåll, som inte gillar handel.
Avtalet med Nya Zeeland hade varit en stor framgång värd att fira i vilken tid som helst. Men det är särskilt välbehövligt just nu. I stället för industrisubventioner och modeord som "strategisk autonomi" är detta avtal ett utmärkt exempel på vad Europa faktiskt behöver – strategiska partnerskap där vi tillsammans växer och tryggar fred och frihet.
Karin Karlsbro är ledamot (L) i EU-parlamentet