Vill man hjälpa krigets offer är det bästa att skänka pengar. Varje dag möts man av nya bilder på förödelse, sorg och död.
Kvinnor och barn är på flykt från Ukraina samtidigt som gråtande fäder tvingas stanna kvar för att försöka mota Putins armé. Kriget har fått människor över hela Sverige att vilja göra vad de kan för att hjälpa. I vart och vartannat bostadsområde anordnas insamlingar av kläder, husgeråd och leksaker.
Facebookväggar fylls av inlägg från människor som packat bilen full och är på väg till den polska gränsen med förnödenheter. En har kommit över ett stort lass med filtar, någon annan har varit på apoteket och köpt Alvedon, bröstmjölksersättning och plåster.
Engagemanget är stort och generositeten likaså. Vad som saknas är eftertänksamhet och kunskap om vilka de egentliga behoven är – och om hur man bäst gör för att på effektivast möjliga sätt hjälpa de människor som är på flykt. För det är sällan att samla in kläder eller mat och köra iväg över halva Europa.
Flera hjälporganisationer, bland annat Röda Korset, har de senaste dagarna försökt att förklara varför det är betydligt bättre att skänka pengar än saker om man vill stötta folket i Ukraina. Dessutom bör man helst göra det via etablerade kanaler. Ett skäl till detta är att privatpersoner sällan har överblick över situationen i landet eller vet vilka aktörer som finns på plats och vilka åtgärder myndigheter redan vidtar.
Ett annat skäl är att det är dyrt att transportera, lagerhålla, sortera och distribuera förnödenheter. Ibland kan detta ta så mycket tid att det försenar insatser som faktiskt hade varit till betydligt större hjälp. I en intervju i Dagens Nyheter berättar Sara Johansson, som arbetat med krisstöd i områden med katastrofer och väpnade konflikter, att det nästan kan bli en andra katastrof om det till exempel skickas en massa kläder, gosedjur eller läkemedel.
"Det folk inte förstår är att om det kommer 10 000 kassar med blandade saker i, så tar det enorm tid för de lokala frivilliga och tjänstemän som ska stå och sortera", säger hon. Johansson pekar också på att hon tror att många inte känner till att de etablerade humanitära organisationerna arbetar med nutritionister, farmaceuter och logistiker som går igenom behoven och ser till att rätt hjälp hamnar på rätt plats.
Vill man som enskild person hjälpa krigets offer är därför det bästa man göra att skänka pengar. Låt barnens urväxta skor och jackan från 1993 stanna i garderoben eller skänk dem till en organisation som arbetar med utsatta människor eller bedriver second hand och använder pengarna till välgörenhet.
Att vilja hjälpa andra är något väldigt fint. Men det är ännu finare att hjälpa på rätt sätt, så att det man gör får avsedd effekt för människor i nöd.
Malin Lernfelt är fristående liberal skribent