I februari minskade sjönk inflationen i Norge till 6,3 procent. Anledningen var ett ”priskrig” på livsmedel, som utlöstes av att den norska lågpriskedjan Kiwi frös priserna på mat. Effekterna lät inte vänta på sig. Enligt Kiwi fick man 600 000 nya kunder på en vecka, vilket tvingade de två andra stora aktörerna på marknaden att följa efter.

Sverige är inte där. Än.

Men när den tyska lågpriskedjan Lidl härom veckan meddelade att man från och med 27 mars sänker och låser priset på ett antal varor, verkar det ha varit startskottet på vad som med lite tur kan verka återhållande på de svenska livsmedelspriserna.

I måndags meddelade nämligen både Ica och Coop att de kommer att sänka eller frysa priser. Men precis som i fallet med Lidl är det svårt att än så länge säga hur det kommer att påverka matpriserna i stort. För även om de bägge livsmedelsjättarna så klart inte vill framstå som mindre generösa än den tyska uppstickaren, är det många om och men i satsningen. I Icas fall sker sänkningen centralt och det blir sedan upp till varje handlare hur mycket av det sänkta priset som ska avspeglas i det som kunden betalar. Och det rör sig också om en begränsad del av sortimentet.

Coop väljer i stället att sänka priset på frukt och grönsaker med 12 procent. Men bara för butikskedjans medlemmar. Återstår att se hur Axfood agerar (även om via sin kommunikationsavdelning låtit meddela att man redan sänkt priset på 500 varor).

Som gammal låg- och extraprismatador gläds jag förstås på ett privat plan både över möjligheten till fler finfina erbjudanden och över tanken på att fler svenskar inte bara accepterar priserna i den lokala affären, utan kanske väljer en annan handlare.

Men på ett mer övergripande plan är det här, om det inte bara stannar vid några symboliska prisjusteringar, mycket bra för svenska konsumenter – och i förlängningen för prisutvecklingen i stort. Varken Lidl, Ica eller Coop gör det här av barmhärtighet. Det handlar om att vinna marknadsandelar och i förlängningen bryta upp en stel marknad.

Konsekvenserna blir ändå positiva för oss konsumenter. I bästa fall får vi äntligen ordentlig konkurrens och pressade priser på riktigt – tankesmedjan Timbro menar till exempel i en rapport att våra priser är 14 procent högre än vad de borde vara – i sämsta fall dämpas prisökningen något.

Och kanske viktigast av allt: Vi slipper olika politiska regleringsexperiment. För lika säkert som att skarpare konkurrens leder till lägre priser, lika säkert är det pristak leder till brist och brödköer.

Karl Rydå är ledarskribent på Upsala Nya Tidning, där texten tidigare varit publicerad.