Ytterhögerns framgångar i EU-valet blev inte fullt så stora som många hade befarat. Den nya mandatfördelningen i Europaparlamentet förändrar inte spelreglerna där – den breda mitten samlar fortsatt en stabil majoritet. Det liksom signalerna från de viktigaste europeiska regeringarna talar för en kontinuitet i Ukrainapolitiken. I dagsläget tyder inget på att någon av dem som bestämmer vill byta kurs.

Men det finns några ”men”. Det främsta är högervindarna i de två länderna som utgör motorn i EU-samarbetet. Mest allvarlig är framgången för högerradikala Nationell Samling (RN) som fick 31 procent i det franska Europaparlamentsvalet. Men även Alternativ för Tysklands (AfD) 16 procent är högt med det landets mått. Tillsammans med de pro-ryska partierna till vänster samlar man mellan 20 och 30 procent av de tyska rösterna.

Såväl RN som AfD tillhör den hårda kärnan Moskvasympatiserande europeiska rörelser. AfD som helhet säger nej till det militära Ukrainastödet och delar av partiet tar uttalad ställning för den ryska regimen. Flera AfD-politiker har rest till Ryssland under den fullskaliga invasionen. Några av dem planerade att ta sig till ockuperade områden i östra Ukraina på hösten 2022 och ställde in den delen av resan först efter hårda protester i Tyskland.

RN har efter februari 2022 tonat ner sina band till Ryssland. I själva verket är denna relation lång och djup. 2014 fick partiet, som då hette Nationella Fronten, ett lån på motsvarande 100 miljoner kronor från en bank som stod nära den ryska regimen. Lånet var tänkt att hållas hemligt men avslöjades, orsakade en skandal i Frankrike och återbetalades enligt partiet först 2023.

RN-politiker har, liksom de i AfD, varit flitiga Rysslandsresenärer för att agera ”observatörer” vid olika låtsasval, inklusive de på ockuperade ukrainska territorier. Fyra av partiets invalda Europaparlamentariker har ägnat sig åt detta, om än inte under de senaste två och ett halvt åren.

RN och AfD har hittills hållits borta från regeringsinflytande i sina hemländer. Emmanuel Macrons beslut att satsa allt på ett tidigarelagt parlamentsval i syfte att knäcka RN må vara riskabelt men har framgångschanser. Det franska valsystemet med två valomgångar har traditionellt missgynnat ytterkrafter.

Man kan samtidigt aldrig utesluta att mitten-högern söker neutralisera högerradikalerna med egen politisk anpassning – även i Ukrainafrågorna. Det behöver inte ske i form av tydliga deklarationer utan bara genom minskat engagemang som skulle vara lika förödande för Ukraina.

Ett annat stort ”men” är Ungerns halvårslånga ordförandeskap i Ministerrådet som inleds 1 juli. Viktor Orbáns regering koketterar gärna med sina närmast hjärtliga relationer med Moskva samtidigt som man motarbetar allt Ukrainastöd. Risken finns att Ungerns ordförandeskap kommer att innebära en död period för Ukrainas EU-integration. 

De övriga 26 länderna måste därför se till att få ett genombrott nu under juni. De bör rösta för, och få med Ungern på, att Ukraina och Moldavien inleder faktiska medlemsförhandlingar med EU i enlighet med de slutsatser som EU-kommissionen gjorde häromveckan. Det finns ingen tid att förlora.

Alex Voronov är liberal Europaskribent för Liberala Nyhetsbyrån (LNB) och tidigare politisk redaktör på tidningens ledarsida