Jevgenij Prigozjin var en mördare och en krigsförbrytare. Det gäller att inte glömma det, nu när hans konflikt med det ryska ledarskapet lyfts fram i eftermälet av flygkraschen mellan Moskva och S:t Petersburg onsdagen den 23:e augusti.
Trots att Prigozjin utmanade militärledningen och Vladimir Putin själv så var han ingen regimkritiker. Hans drivkraft var snarare, förutom pengar, en berusande känsla av att spela enligt egna spelregler, något som han kunnat göra under flera års tid.
Prigozjins privata militära företag, som gått under namnet Wagner, har utfört uppdrag i den ryska statens tjänst, dock utan att ingå i det statliga militära systemet. Det har gett regimen möjligheter att hålla distans till de mord, tortyr, plundring som Wagner ägnat sig åt i bland annat Ukraina, liksom till den särskilt cyniska behandlingen av egna soldater som förbrukningsvaror.
Relationen mellan Wagner och de styrande i Moskva havererade i juni och utvecklades till ett myteri i en växelverkan mellan Prigozjins storhetsvansinne – han gick så långt som att kräva militärledningens avsättning – och regimens försök att avveckla Wagners fria ställning.
Privatarméns marsch mot Moskva avbröts efter en överenskommelse mellan Prigozjin, Putin och Belarus diktator Aleksandr Lukasjenko vars innehåll ingen utomstående vet något om, men där åtminstone en del Wagnersoldater placerats i förläggningar i Belarus.
Klart är dock att Prigozjin tycks ha invaggats i en känsla av säkerhet. Han träffade åtminstone vid ett tillfälle Putin i Moskva, rörde sig fritt i Ryssland och reste in och ut ur landet. Detta trots att Wagner under myteriet hade dödat ett par dussin ryska soldater och skjutit ner helikoptrar och flygplan.
Prigozjin kände sig uppenbarligen så trygg att han följde samma flygrutin som före myteriet, med hela Wagnerledningen ombord på samma privatplan. Följden är nu att inte bara Prigozjin, utan även de som kan ses som Wagners nummer två och nummer tre är döda. Dessa är Dmitrij Utkin, tidigare GRU-officer som hade det högsta militära befälet, och Valerij Tjekalov som ansvarade för inre säkerhet och skötte diverse ekonomiska relationer i Prigozjins företag, däribland hans syriska kontakter.
Dessa människors hädanfärd betyder att Wagner är slut så som vi känner till det. Dess verksamhet i Afrika och Syrien kommer att tas över av organisationer som står närmare den ryska staten. Putin kommer knappast att tillåta att nya privatarméer växer sig så starka att de kan utmana regimen.
I den meningen är en sprängd Prigozjin en tydlig signal till alla i Ryssland som inspireras av hans myteri. Men det är inget styrkebesked från Putin. Att skjuta ner ett civilt flygplan över eget territorium kräver inget större snille. Det Putin inte har, och som Prigozjin så tydligt visat, är ett effektivt, självgående system där varje undersåte vet sin roll och accepterar sin plats.
Putins stat är en maffialiknande konstruktion med flera konkurrerande maktcentra som hålls ihop av girighet och rädsla, där lojaliteten alltid är villkorad, där lagar inte gäller och där ingen känner sig säker.
När en av dessa aktörer utmanade Putin, kom inte de andra omedelbart till hans försvar. Wagners kolonner åkte genom södra Ryssland utan att möta mycket motstånd, men väl en del folkjubel. Den svagheten består även utan Jevgenij Prigozjin i livet.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen
