Det är ett krig som pågår som Ryssland inte får vinna.
Det blev minst sagt en tydlig inledning för Folk och Försvars Rikskonferens där Ukrainas ambassadör fick en lång, varm och välkomnande applåd. Ukrainas sak är hela Europas sak.
Att det är en historisk konferens var alla överens om innan. Ett eskalerande och brutalt krig i Europa. Sverige och Finland är nästan-medlemmar i Nato med 28 länder som skrivit under – dock dröjer och trilskar två: Ungern och Turkiet.
På den utländska gästlistan återfinns Finlands utrikesminister Pekka Haavisto (de Gröna) och från Norge Natos generalsekretare Jens Stoltenberg.
Säkerhetspådraget har varit omfattande där dessutom kungen, drottningen och kronprinsessan fanns på plats, liksom trängseln med ett stort pressuppbåd på det till bredden fyllda Högfjällshotellet. Historiens allvar och ödesmättade tyngd skar genom fjälldimman och snögloppet.
Stoltenberg påminde på scen att man såg det komma; Rysslands förnyade angrepp och dess brutalitet är egentligen ingenting att bli överraskad över. Vi har sett det tidigare när Moskva använder sin militära makt för uppnå politiska mål, som i Groznyj, invasionen av Georgien, förstörelsen av Aleppo.
”Och kriget i Ukraina började inte i februari. Det startade 2014, med Rysslands annektering av Krim och attackerna i östra Ukraina”.
Från scenen i Sälen fanns det inte en tvekan om vad utgången av kriget måste bli. Ryssland får inte vinna. Mer stöd till Ukraina. Mer vapen utlovades. ”Vapen är faktiskt vägen till fred”, sade Stoltenberg.
EU-kommissionären Ylva Johansson gav EU-perspektivet som var som ett eko av Natochefens:
”Det som är viktigt är att Putin förlorar och att vi stödjer Ukraina”.
Johansson konstaterade också att ”Putin ser oss (i EU) som ett hot, med demokrati, frihet och välstånd.”
Kremls nystalinistiska diktatur räds fria folk och fria samhällen. Därför har kriget mot Ukraina också blivit en överlevnadsfråga för Putin, och något slut i kriget finns inte i sikte. Här varnade också Stoltenberg alla för att underskatta Ryssland efter Kremls alla motgångar i det som var tänkt att bli en snabb seger och annektering av grannlandet. En förhoppning som ukrainarna grusade med en bred beslutsamhet om att kämpa för sin frihet.
Statsminister Ulf Kristersson (M) utlovade fortsatt svenskt stöd: ”Vårt främsta bidrag till fred, är att i handling visa att tiden tvärtom är på Ukrainas sida. Sverige och våra allierade måste fortsätta det omfattande ekonomiska och militära stödet till Ukraina, fortsätta värna den europeiska och transatlantiska sammanhållningen och fortsätta öka trycket på mot Ryssland”.
Han fick stöd av oppositionsledaren Magdalena Andersson (S) som i en tv-intervju konstaterade att Sverige behöver förbereda sig på att kriget i Ukraina kan bli långvarigt och att Sverige och hela Europa måste öka sin vapenproduktion för att stödja Ukraina och bygga ut försvaret. Finlands utrikesminister Pekka Haavisto fick frågan om Ryssland inte såg Finland som en svikare och svarade sammanbitet att även Ryssland behöver lära sig något.
Sverige har utlovat fler stödpaket. Det handlar förutom om vapen också om pengar för att hålla den ukrainska staten igång och omfattande hjälp till civilsamhället. Oavsett mycket kostnaderna blir i dag, i form av stöd eller ökade kostnader för europeiska konsumenter med energipriser och hög inflation så är det priset ändå lägre än vad det framtida priset kommer att bli ifall Ryssland segrar. Då hotas fred, frihet, demokrati och välstånd på allvar, för oss alla.
Det klargjorde Jens Stoltenberg i sitt tal.
"Om Putin vinner i Ukraina, så kommer det vara en tragedi för ukrainarna, men också farligt för oss. Meddelandet till honom och andra auktoritära ledare kommer då att bli att om de använder militärmakt kommer de att få allt de vill ha. Det gör oss mer sårbara. Det kommer aldrig att bli någon hållbar fred om förtryck och tyranni vinner över frihet och demokrati”.
Tydligare än så kan inte dagens historiska ödeskamp beskrivas. Historia skrivs varje dag just nu och när framtida generationer tittar tillbaka till vintern 2023 så kommer det att beskrivas som en kritisk ödestid där vi alla prövades. Tiden då hoten och utmaningarna var abstrakta är sedan länge förbi, den insikten har slutligen satt sig även i Sverige.
Och framför allt, Ryssland får inte vinna i Ukraina.
Patrik Oksanen är återkommande skribent i SN.