Som en följd av januariavtalet tillsattes i december 2020 en utredning om förutsättningar för statligt huvudmannaskap för skolan. Utredningen, som var tänkt att presenteras före sommaren, har som uppdrag att föreslå hur staten skulle kunna ta över huvudmannaskapet för de skolor som idag drivs av offentliga huvudmän, samt ta fram en modell för hur en ny myndighetsorganisation för skolan skulle kunna se ut. Den innefattar alla skolformer förutom förskolan och den kommunala vuxenutbildningen.
Frågan om att förstatliga skolan har länge varit en av Liberalernas viktigaste. Övertygelsen om att det är rätt väg att gå bottnar i den utveckling som skett i den svenska skolan efter kommunaliseringen för drygt 30 år sedan. Sedan dess har lärarnas status och löner i relation till andra yrken sjunkit markant, precis som kunskapsresultaten.
Kommunerna har valt att prioritera andra yrkeskategorier och verksamheter. Skolan har inte sällan använts som budgetregulator och de fortbildnings- och karriärmöjligheter som tidigare funnits för lärarprofessionen har försämrats. Så även likvärdigheten för eleverna, eftersom kompetensen för att driva utbildningsverksamhet skiljer sig mycket åt mellan olika kommuner.
Att ett förstatligande är någon sorts universallösning för en bättre skola är dock ingen självklarhet. Parallellt med kommunaliseringen har det i skolan skett en hel del andra förändringar. Nya läroplaner har införts där lärarens roll tonats ned. En hel del experimenterande har pågått med allt från digitala lösningar och entreprenöriellt lärande till införande av postmoderna undervisningsmetoder och konstruktivism.
Till följd av friskolereformen har också antalet enskilda skolhuvudmän ökat stort, vilket även det haft en inverkan på skolan som helhet. Likaså har lärarutbildningen gjorts om vid flera tillfällen med mindre lyckat resultat. Om den svenska skolan återigen ska bli lika bra som den en gång var krävs därför ett flertal reformer, oavsett huvudmannaskap.
Från socialdemokratiskt håll har man heller aldrig varit särskilt pigg på att helt lyfta bort kontrollen över skolan från kommunerna. Därför kom det inte som någon överraskning när regeringen häromdagen valde att ge utredaren tilläggsdirektiv som innebär att det även ska presenteras förslag på andra sätt att stärka statens ansvar och kontroll över skolan än ett statligt huvudmannaskap. Regeringen förlänger också utredningstiden till efter valet i höst.
Å ena sidan kan man se de nya direktiven som ett sätt att slingra sig ur den överenskommelse som gjorts med de liberala partierna. Å andra sidan kan det vara klokt att det läggs fram flera alternativ på förstärkt statlig styrning. Att det behövs en sådan torde det inte råda någon tvekan om.
Samtidigt skulle den gigantiska omorganisation som ett återförstatligande skulle innebära riskera att skapa ännu mer kaos och oro i skolan vilket knappast är önskvärt. Staten har redan ansvar för såväl lärarutbildningens kvalitet som tillsyn och uppföljning av utbildningsverksamhet. Om man börjar med att förstärka de delarna är mycket vunnet.
Malin Lernfelt är fristående liberal skribent.