Människans värdighet. Frihet. Demokrati. Jämlikhet. Rättsstatsprincipen. Mänskliga rättigheter.
Det är de värden som Europeiska unionen bygger på och som finns nedskrivna i EU:s grunddokument. Efter deras uppräkning i Lissabonfördragets andra artikel sägs i den tredje att EU i sina förbindelser med övriga värden ska ”bekräfta och främja” dem.
Tyvärr har EU på senare år tagit flera stora kliv i fel riktning i förhållande till dessa skrivningar. Europeisk invandringspanik har fått EU att dumpa sina ideal överbord. För att hålla flyktingar och andra migranter från fattiga delar av världen borta ger EU diktaturerna i Europas grannskap rollen av gränsvakter. Pengar och politiskt kapital ges i utbyte mot att tyrannerna håller sina gränser stängda.
Avtalet med Turkiet har hittills varit det från demokratisynpunkt mest förkastliga, givet den turkiska regimens omvittnade människorättsbrott, flyktingars utsatthet i landet och det skydd mot politisk kritik som avtalet ger autokraten Recep Tayyip Erdogan.
Men nu har EU hittat en än värre gränsvaktregim. Den 17 mars undertecknade EU en överenskommelse med Egypten där landet får motsvarande 80 miljarder kronor under fyra år. Det gjordes i Kairo av EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och inte mindre än fem europeiska stats- och regeringschefer med Italiens premiärminister Giorgia Meloni i spetsen. De togs emot av den egyptiske diktatorn Abdel Fattah al-Sisi som grep makten 2013 i en blodig kupp och sedan dess har styrt Egypten med militära undantagslagar. Den bortkuppade demokratiskt valde presidenten Muhammad Mursi dog i fångenskap 2019. En särskild FN-utredning konstaterade att hans död kan liknas vid statssanktionerat mord på grund av fängelseförhållandena, bland annat isolering 23 timmar om dygnet.
Nivån av förtryck i Egypten överträffar nu det som rådde under Hosni Mubarak före den arabiska våren. Sisi har förbjudit all opposition. Antalet personer som sitter fängslade utan dom eller efter politiska skenprocesser räknas i tiotusentals – politiker, människorättsaktivister, journalister, jurister eller bara några som råkat yttra missnöje med regimen. Många inlåsta torteras och dödligt våld förekommer.
Denna rättslöshet drabbar även flyktingar. Egypten har runt en halv miljon FN-registrerade sådana. Landet är en destination och en rutt för folk som flyr från Eritrea och Sudan. Människorättsorganisationer rapporterar att flyktingar och asylsökande låses in godtyckligt, sätts i tvångsarbete och deporteras till bland annat Eritrea.
Det mesta av de 80 miljarderna i EU:s strategiska partnerskap med Egypten går till annat än kamp mot migration. En del är lovvärt som fattigdomsbekämpning och främjande av ömsesidig energisäkerhet. Men det råder ingen tvekan om att stängning av resvägen norrut är huvudvillkoret och orsaken till att EU:s politiker ville underteckna avtalet före Europaparlamentsvalet i juni.
De ödesdigra humanitära sambanden är de vanliga. Egypten får EU-pengar för att hindra utresor. För att slippa en större flyktingpopulation kommer Egypten än mer aktivt motverka inresor – med välkända metoder.
Så förutom att rent allmänt legitimera al-Sisi gör sig EU indirekt medskyldigt till övergrepp. Det är ett övertydligt svek av våra värden.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen