Ursula von der Leyen, EU-kommissionens ordförande, avslutade sitt första “state of the European union”-tal med att prata om ett filmklipp som spreds från den italienska regionen Ligurien i april, där två unga flickor spelar tennis mellan två hustak, och med gatan som nät. En talande scen: coronapandemin har skapat ett stort avstånd mellan oss, men också fått oss att hitta nya lösningar.
Det var en stark avslutning på ett bra tal. Här fanns viktiga markeringar både vad gäller rättsstatens ställning inom unionen och för frihet i Hongkong och Belarus. Von der Leyen uppmanade EU:s medlemsländer att övergå till majoritetsröstning framför konsensus åtminstone vad gäller frågor om mänskliga rättigheter och sanktioner mot länder som bryter mot dessa.
I en upptrissad situation, där många länder har konkreta utrikespolitiska intressen – Grekland har exempelvis hållit emot vad gäller sanktioner mot Belarus för att kunna tvinga fram åtgärder mot Turkiets agerande i Medelhavet – är det inte troligt att förändringar sker, men von der Leyen har rätt. Dagens diplomatiska arbete är alltför långsamt och leder alltför ofta till urvattnade åtgärder.
Problem finns att ta i, inte bara mellan Grekland och Turkiet. Hur EU ska tackla migrationsfrågorna är fortfarande inte klart, fem år efter flyktingkrisen, men von der Leyen meddelar att Kommissionen presenterar sin plan under nästa vecka. Därtill ska EU försöka bidra till att medlemsländernas ekonomier börjar snurra efter coronakrisen.
Klimatkrisen har inte heller tagit paus. I sitt linjetal satte von der Leyen upp ett tuffare utsläppsmål till 2030, med 55 procents minskning i stället för det tidigare 40.
Sådana mål behövs, men än viktigare är den konkreta politik som ska styra mot målen. I skuggan av von der Leyens tal röstade Europaparlamentet på onsdagen om att godstransporter som sker med fartyg bör föras in i EU:s system för utsläppshandel. Häromdagen slog priset på utsläppsrätter i samma system nytt rekord, och är fem-sex gånger högre än för fem år sedan, inte minst tack vare Sveriges arbete för att skärpa reglerna. Kommissionen arbetar också med förslag om koldioxidtullar, som innebär att länder som handlar med EU måste sänka sina utsläpp eller betala tull på sina produkter.
Den typen av verktyg har enorm potential, även vid sidan av klimatfrågan. EU är världens största handelspartner. Möjligheten att driva på, inte bara för ett bättre Europa utanför en bättre värld, är enorm. Kommissionen tar steg i rätt riktning, men det gäller också att medlemsländerna följer efter.
Joakim Broman är fristående liberal skribent.