Byråkratin har fått pippi om skogsbruket

Foto: Sörmlands Media

Gästkrönika2022-02-23 21:09
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Äger du lite skog som du funderar på att avverka? Då kan du komma att behöva kartlägga hur det kan påverka alla fåglar som bor i den skogen. Ja alltså alla enskilda fåglar, ner till minsta kråka. Det är inget skämt utan den nya praxis som Skogsstyrelsen vill implementera. 

I mitten på februari smällde det till ordentligt i debatten när Skogsstyrelsen, den myndighet som ansvarar för regelverk kring avverkningar av skog kom ut med nya direktiv. De anser att reglerna för avverkning måste skärpas och att det så kallade artskyddet måste tillämpas på ett tydligare sätt.

Vad det här innebär på ren svenska är att mycket större hänsyn måste tas till de vilda arter som räknas som fridlysta vid avverkning. Den som vill avverka skog måste redovisa av hur individer av dessa arter påverkas, inte på populationsnivå, utan varje enskild individ. Detta tillsammans med faktumet att alla vilda fåglar i Sverige nu ska räknas som hotade efter ett EU-direktiv innebär alltså att den som vill avverka skog måste kartlägga och säkerställa att inte en enda fågel kommer påverkas negativt.

Det förstår vilken stadsbo som helst att det här är helt orimligt. Det kommer bli omöjligt att bedriva någon form av verksamhet, i skogen, eller om de här reglerna ska dras till sin spets, även i lantbruket.

Dock har diskussionen om detta varit väldigt fokuserad på just Skogsstyrelsen som myndighet, och det är inte helt rättvist. Myndigheter har som uppdrag att följa reglerna som sätts av våra politiker och av domstolar – de stiftar inte lagarna. Och i det här fallet är anledningen till att Skogsstyrelsen behöver bli mer strikt att en rad nya domar från Mark- och miljööverdomstolen ändrat praxis. Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist säger själv i en debattartikel i Svenska Dagbladet 17/2 att han tycker den nya tillämpningen är orimlig, men han känner sig tvungen att göra den. Att kritisera Skogsstyrelsen blir därför lite att skjuta budbäraren. 

Visst, den som är kritisk kan säga att det är upp till varje myndighet att tolka regelverket och att vissa svenska myndigheter gjort egna, lite väl snäva tolkningar. Men ytterst har Skogsstyrelsen rätt i var det största ansvaret ligger. Mark- och miljööverdomstolen har flera gånger tolkat lagen så strängt och strikt som möjligt, vilket är problematiskt eftersom de inte är folkvalda. 

Skogen och skogsindustrin är viktig för många enskilda individer, såväl som för hela Sveriges ekonomi. Det är en basnäring som producerar stort värde, och en viktig källa till den råvara som behövs i den gröna omställningen. Att hela branschen ska kväsas och miljarder i värden ska brinna inne för att vi börjar tillämpa en helt absurd form av artskyddsförordningen är verkligen orimligt. Återigen ser domstolars tolkning av lagen ut att riskera att få alltför omfattande konsekvenser för hela samhället. 

Slutsatsen kan bara bli en; politikerna, våra folkvalda som ska stå på vår sida, måste kliva in och återta initiativet. Om domstolarna tolkar lagen på ett sätt som det inte var tänkt från början är det politikernas ansvar att ändra lagen så den blir mer tydlig. Något annat alternativ finns faktiskt inte i det här fallet. 

Hanna Marie Björklund är fristående skribent.