Skattefrågan är åter på agendan. Det är socialdemokrater som genom sin interna kamp har fört den dit. Ett bredare grepp i skattefrågor är alltid välkommet. Tyvärr är det inte vad som sker, inte heller nu. Det är för plottrigt, för mycket positionering och socialistisk närsynthet, för lite skatteprinciper och helhetssyn.

Anders Ygeman, ordförande i Socialdemokraternas Stockholmsdistrikt, berättade häromdagen om sina tankar i Dagens Industri. Siktet är inställt på partikongressen i höst där den politiska inriktningen inför valrörelsen ska läggas fast. Hans tankar i all enkelhet: Skatter ska höjas liksom statens utgifter. 

Ygemans och Stockholmsdistriktets agenda ligger nära ett förslag från S-vänsterföreningen Reformisterna. Stockholms socialdemokrater går av allt att döma inte fullt så långt men likväl i den riktningen.

Allt är inte dåligt. Förslaget att höja fastighetsskatten är rimligt. Dagens låga skattetak gör att de som bor i lågt värderade hus betalar en högre skatt i förhållande till bostadsvärdet och ofta som andel av sin inkomst, än personer med dyra hus och höga löner. Bostadsrättsägare beskattas lindrigare än villaägare och båda är rejält gynnade jämfört med hyresgäster.

Många socialdemokrater ser förstås det orimliga i att de fortsätter administrera denna djupt orättvisa ordning. Men när Ygemans sossar och än mer Reformisterna ska lösa detta blir det mest vänsteröverbud.

Att göra fastighetsskatten progressiv, det vill säga sätta högre skattesats på högre värde, och därtill kraftigt höja reavinstskatten, är att förvandla ett rimligt reformkrav till en socialistisk karikatyr. 

Det skulle ge extrema marginaleffekter om det genomfördes. Men det kommer inte att ske. I stället gör ett sådant S-krav att bostadsägarlobbyn mobiliserar och får gehör hos den politiska högern. Även de som vet bättre ropar nej till alla höjningar av fastighetsskatten. Hela frågan låses. Så samverkar ytterkanterna till att hindra sunda reformer.

En förändring av bostadsbeskattningen måste också ingå i en större skatteomläggning där man sänker en del skatter, höjer andra, beskattar de olika inkomstkällorna mer lika, tar bort kryphål och undantag och kompenserar vissa grupper.

Ett exempel: avskaffade momsundantag, däribland den låga matmomsen, skulle ge statskassan omkring 70 miljarder kronor. Det skulle räcka till att sänka den statliga inkomstskatten rejält och samtidigt höja barnbidrag och stöd till pensionärer med låga inkomster.

Men den här typen av reformer kräver helhetsgrepp, vilket är något annat än det viftande med röda fanor som de på socialdemokratins vänsterkant sysslar med.