Det finns inte en, utan flera, sorters långsiktiga lösningar. Det är viktigt att minnas när hemlöshet nu diskuteras i Katrineholm.
I en rad artiklar har tidningen uppmärksammat hemlösas situation i Katrineholm och vilka åtgärder som skulle kunna vara aktuella för att förbättra den. Grundaren av föreningen Hemvist i Katrineholm, Emma Dahl, vill se en lokal för dagverksamhet för dessa människor. Den drygt två år gamla organisationen delar bland annat ut matpaket till hemlösa katrineholmare.
Men föreningen har inte ekonomi nog för att hålla sig med lokal. Dahl vill därför se ekonomiskt stöd från kommunen. Enligt henne är det lite mer än en handfull människor som är synligt hemlösa i kommunen. På dagen vistas de ofta i stationshuset, för att hålla sig varma under vintern.
På nätterna sover de på andra platser. Andra är utelämnade till att bo hos familj eller ”vänner”. Inte sällan är det kretsar som förstärker missbruk av narkotika och alkohol, och där kvinnor är särskilt utsatta och riskerar sexuellt utnyttjande.
Katrineholmspolitikerna har skäl att lyssna på Dahl. Liknande dagverksamhet finns i Eskilstuna och Nyköping. Det skulle även fungera i Katrineholm. Det skulle kunna innebära en stund av värme, ett mål mat och kanske laddning av mobiltelefonen. Har personal eller volontärer på plats rätt kunskap kan de också ge skuldrådgivning. Sådana insatser ska inte underskattas.
Visserligen avfärdar inte Katrineholms socialförvaltning dagverksamhet av sådan sort. Men man gör klart att kommunen inte har några ”villkorslösa insatser”. Vad för villkor det skulle handla om är däremot oklart. Våldsamma och stökiga besökare ska givetvis inte utsätta andra för fara. Skulle kommunen sköta sådant i egen regi, eller ge ekonomiskt stöd till en förening att sköta det, är det däremot inte självklart att ställa upp krav på nykterhet. Sådant riskerar villkora bort många som hade behövt delta i den här sortens verksamheter.
Orsakerna till hemlöshet är olika från person till person. Men missbruk av narkotika eller alkohol, obehandlade psykiatriska diagnoser, spelberoende, eller en kombination av samtliga är vanliga. Kommunstyrelsens ordförande Johan Söderberg (S) har därför rätt i att kommunen ska arbeta långsiktigt med att bryta hemlösheten för dessa människor. Katrineholms kommuns avtal med Vårnäs behandlingshem mot missbruk utanför Vingåker kan i det göra mycket nytta. Katrineholm bör inte inspireras av Eskilstuna kommuns politiker och förvaltning som försökt bryta med Vårnäs.
Men även i de mest ambitiösa systemen finns det risk att människor faller mellan stolarna. Inte alla lyckas ta sig ur beroenden. Och för att inte de förutom sitt missbruk också ska förbli hemlösa, eller åka in och ut ur akuta boenden, behöver det finnas långsiktiga lösningar också för dessa människor. Högt ställda krav på nykterhet och drogfrihet riskerar leda till att situationen för dem som missbrukar försämras ytterligare.
Värt att uppmärksamma är Söderbergs erkännande att hemlöshet förekommer i kommunen. Hans företrädare Göran Dahlström (S) var inte lika intresserad av att säga det. Detta är av godo. Lösningen på många problem börjar med att de erkänns.