Ăr det sĂ„ att utanförskapet i Sverige bara vĂ€xer och vĂ€xer? Den som lyssnade pĂ„ Ulf Kristersson (M) i debatten i Agenda i söndags kunde fĂ„ det intrycket: "Fler och fler lever pĂ„ att andra jobbar".
Men det Àr, Äter igen, fullkomligt fel. Den lÄngsiktiga utvecklingen Àr att allt fler av Sveriges invÄnare i arbetsför Älder jobbar. Allt fÀrre försörjs med bidrag. Och vÄrt land Àr bÀst i EU pÄ detta.
Under 2019, före pandemin, hade 82 procent av landets invĂ„nare i Ă„ldern 20 till 64 Ă„r ett arbete. Det var högst i EU. PandemiĂ„ret 2020 sjönk det till 81 procent â men var fortfarande högst i EU.
Andelen svenskar som försörjdes med ersÀttningar och bidrag 2019 var 12,7 procent, rÀknat som helÄrsekvivalenter. Det var den lÀgsta andelen sedan 1990, vilket Àr sÄ lÄngt tillbaka Statistiska centralbyrÄns sammanstÀllningar av detta gÄr. 2020 steg den till 13,5 procent, som Àr likvÀl det tredje lÀgsta Äret i tidsserien, efter 2019 och 2018.
Det hÀr sÀttet att mÀta utanförskap var det som Alliansen hÀnvisade till i valet 2006, för att fÄnga upp alla som var ofrivilligt utan jobb, i stÀllet för att bara rÀkna dem som var officiellt arbetslösa. Utanförskapet hade inte minskat sÀrskilt mycket efter utgÄngen av 1990-talskrisen och lÄg pÄ drygt 19 procent.
Men nu nĂ€r utvecklingen Ă€r positiv lĂ„tsas moderater â liksom kristdemokrater, L-partister och sverigedemokrater â inte om detta. I stĂ€llet anvĂ€nder de ögonblicksbilder och ersĂ€tter vedertagna, över tid och internationellt jĂ€mförbara sĂ€tt att mĂ€ta med egna, hemsnickrade mĂ€tmetoder vars enda syfte Ă€r att svartmĂ„la.
Nej, allt Ă€r inte rosenskimrande. Pandemin slog hĂ„rt mot branscher med mĂ„nga instegsjobb vilket har höjt lĂ„ngtidsarbetslösheten. Det Ă€r den stora och allt överskuggande utmaningen pĂ„ arbetsmarknaden, Ă€ven om man ocksĂ„ hĂ€r kan titta runt och jĂ€mföra. Sveriges lĂ„ngtidsarbetslöshet â de som varit utan jobb i sex och tolv mĂ„nader av det totala antalet arbetslösa â Ă€r lĂ€gst i EU.
Men den kanske mest minnesvĂ€rda episoden frĂ„n partiledardebatten var Jimmie Ă kessons (SD) överspel i ett replikskifte med Per Bolund (MP). SD-ledaren invĂ€nde teatraliskt mot Bolunds val att kalla oppositionen SD, L, M, och KD âblĂ„brunâ.
Motiven bakom à kessons spektakel gÄr att spekulera kring, men Bolunds beskrivning Àr fullt rimlig. Detta Àr en blÄbrun koalition. Olika nyanser av blÄ i M, KD och L och brunt i SD. Det Àr den fÀrg som bÀst speglar högerextremism.
Det handlar om det nazistiska rotsystem som fortfarande Àr en del av SD-plantan. Det Àr partiets öppna spjÀll mot den öppet rasistiska, fascistiska och antisemitiska miljön. Det Àr en aldrig sinande ström av islamofobi och allmÀnt misstÀnkliggörande av mÀnniskor pÄ grund av deras etnicitet.
Ja, det var bara ett par veckor sedan som en "utredning" internt i SD friade partiets ledare i Göteborg, Jörgen Fogelklou, för att ha spritt vit makt-budskap frÄn ett anonymt nÀtkonto. Det gÄr inte bevisa att det var han, sÀger partiet, trots att det mesta talar för att sÄ Àr fallet.
âĂr jag brun?â skrek Jimmie Ă kesson. SjĂ€lvklart Ă€r du det.