Svensk arbetsmarknad kommer leva länge med följderna av pandemin. Men det är inte alls så illa som det såg ut att bli för ett halvår sedan.
Det säger Arbetsförmedlingen i sin senaste lägesbild och framtidsprognos på onsdagen. Arbetslösheten har nått kulmen. Den har stigit från 7 procent 2019 till 8,5 procent 2020, och ligger nu kvar där men förväntas minska något under året.
Långtidsarbetslösheten kräver dock särskild uppmärksamhet. Det handlar om personer som har varit utan arbete i tolv månader eller mer – en grupp som har växt betydligt. Vissa av dessa arbetslösa bör främst läsa in gymnasiebehörighet, medan andra, däribland de med gymnasieutbildning, behöver byta yrke för att öka sina jobbchanser.
Det finns alltså flera sidor av läget på arbetsmarknaden. Arbetslösheten har stigit men inte till några extrema nivåer och börjar sjunka undan. Långtidsarbetslösheten är ett bekymmer men bör vara hanterbar, särskilt mot bakgrund av stor efterfrågan på arbetskraft i de flesta yrken. Arbetskraftsbristen innebär också att många luckor även fortsättningsvis kommer behöva fyllas med arbetsinvandrare.
Men bilden för Sverige som helhet är en sak. Lokalt ser det väldigt olika ut där delar av Sörmland har det svårt. Arbetsförmedlingens siffror för förra året visar att Eskilstuna hade Sveriges fjärde högsta arbetslöshet av alla landets kommuner – 14,3 procent. Flen låg på sjätte plats (13,9).
De två kommunerna ligger även i det dystra topp tio om man räknar andelen bidragsförsörjda invånare.
Eskilstunas kommunledning tycker om att skylla detta på invandring. Det håller inte. Ett sådant samband finns förstås. Det tar ofta lång tid för invandrare – särskilt flyktinginvandrare – att starta om sitt liv i ett nytt land. Faktum är dock att många kommuner som har lika hög och högre invandring än Eskilstuna, och har fått lika mycket hjälp från staten, har betydligt lägre arbetslöshet och bidragsberoende.
Det handlar om kommuner av olika storlek och karaktär. Det är medelstora storstadskommuner, som Haninge och Huddinge, mindre kommuner i småländska företagarbältet, som Gislaved och Gnosjö, gamla industrikommuner som Borås, eller för den delen Eskilstunas granne Västerås.
Det är inte svårt att hitta faktorer som talar till alla de ovanstående kommunernas fördel. Men samma sak gäller Eskilstuna som ligger mitt i det expansiva Mälardalen, är en industristad och har en högskola som snart är universitet.
Så vad är det som brister? Varför är Eskilstuna fastlåst i botten av tabellerna över arbetslöshet och bidragsberoende, i ekonomisk nedgång såväl som i uppgång?
En socialdemokrati, som har styrt kommunen oavbrutet i över hundra år, skulle kunna sålla fram svaren och åstadkomma förändring. Men det gäller då att börja se det egna ansvaret och sluta skylla kommunens problem på flyktinginvandrare och på politiker i Stockholm.